ENGLAND. Hamburg Reporter med gårdagsposten mediclar ur Engelska tidningarna det förslag, Envelske PremierMinistern Lord Grey den 135 Februari framlade för Underhuset, i afseende på oroligheterne i Irland. Vi meddela här i sammandrag det vigtigaste af detta märkliga lokument: Lorden började med att förklara, det han vid förslagets framläggande uppfyllde en sorglig men oundgänglig pligt. Den vore pinsam derföre att han måste uttala den öfvertygelsen, att de vanliga lagarna här icke voro tillväcklioa. Det onda som herrskade i Irland vore så notoriskt, att det icke behöfdes någon undersökning från Husets sida, för att besluta sig till skyndsamma och kraftfulla åtgärder. Det vore icke frågan om några försigtighetsmått emot en hemlig konspiration, som under yttre sken af lugn i hemlighet tillställde uppviglingar mot regeringen; utan ett system af sammangaddningar låg i öppen dag, organiserade på sådant sätt och för sådana ändamål, att samhällets fred och säkerhet vorei fara, och hvilka derföre måste undertryckas, så framt man cj ville utsätta sig för de sorgligaste följder. Lorden gjorde härefter en framställning af sjelfva händelserna. Han riktade först uppmärksamheten på de s. k. Frivillige 1 Irland, hvilkas stiftelse, efter föregifvande, riktad på hördornas afskaffande, egentligen hade unionens upphäfvande till föremål. Man hade påstått, alt oroligheterna härrörde från kränkning af rättvisan, och att dess återförande äfven skulle återställa lugnet. Gifve Gud att så vore! Ingen hade lifligare än motionären öfverlemnat sig åt denna förhoppning, men den hade — han yttrade det med djup smärta — blifvit grymt bedragen. Väl hade ingen djupare än han insett nödvändigheten af lagar, för att mildra lidanden hvilka hopats i århundranden; men han hade bedragit sig i hoppet, att man ilugn skulle kunna komma till sådana förbättringar. Nästan i samma ögonblick, som emancipationen var fullbordad, hade oroligheterna ånyo börjat, och tilfståndet i Irland blifvit värre än någonsin. Flere reformer hade sedan den tiden blifvil införda, andre voro ännu under öfverlägg ning; men allt detta hjelpte icke, och man s. de öppet, att uppresningen skulle fortfara, icke blott till dess Parlamentet hade afhjelpt oläsenheterna i Kyrkoförfattningen, juryns sammansältning och lagskipningen, utan så länge, till dess unionen blifvit upphäfven. Med ett ord, man hade bestämdt ställt de båda länderna såsom fiender emot hvarandra, och det vore fruktlöst att vänta något godt af försonande åtgärder. Redan ordet Frivillige betydde, att man frivilligt förbandt sig till uppfyllande af militäriska pligter. Denna korps skulle utsträckas öfver hela landet, och ett centralsällskap finnas i Dublin, för att sända såkallade fredsstiftare tills hvarje vrå i Irland, trenne för hvar socken. Dessas uppdrag vore, att värfva arrendatorer, jordbrukare och dagkarlar för det stora förbundet, som stod under centralkomittcens ledning. Det beter bland annat, att de KR I AR Kr EK Tatt fö cta han