bing, som esomoltast gores af NMehemeds statsförvaltning, torde vara öfverdrifven, då de krafter han fortfarande utvecklar, bäst synas bevisa opålitligheten af uppgifter, dikterade kanske af ett utländskt förnärmadt intresse, liksom Ibrahims segrar faktiskt kullkastat föregående rykten om hans förtviflade ställning. Under dessa bemödanden har Mehemed med en oaflåtlig blick följt tilldragelserna i det Turkiska riket. Så länge Kan trodde dess herrskare ega krafter nog, att aftvinga homom inställande af de förberedande anstalter han i lugn ville göra innan han öppet höjde uppvorsfanan, biträdde han honom verksamt för att förblända honom, och om än en del af den Egyptiska flottan derigenom uppoffrådes, förlängdes dock, till Portens försvagande, det Moreofiska kriget, på hvilket troligen Ibrahim kunnat göra slut, om det legat i hans faders plan. Detta krig medförde dessutom andra fördelar. Den Egyptiska armdeen vann derigenom en fulländad öfning, Ibrahim förskaffade sig ett namn och tillgifne bland de Storherrlige tropparne, och, framför allt, den vigtiga ön Candia öfverläts såsom belöning åt den sluge Vasallen. Med skadeglädje emottog han berättelsen om Sultans alltför djerfva och nog brådstörtade steg att tillintetgöra Janitscharväsendet, äfvensom det grymma sätt, hvarpå detta verkställdes, föreseende det missnöje deraf skulle spridas öfver bela Riket. Innovationerne, hvaruti Sultan syntes vilja härma sin verksamma Pascha, fann han omogra och förhastade, enstaka och 0 a utan samband med det hela, och icke vidtagne under samma förhållanden, som i Cairo och Alexandria; och när Ryssland slutligen med hela sin makt kastade sig på det Ottomanniska Riket, som både under och efter detta krig i mer än ett afseende blottat sin svaghet, som numera öfvergick nästan till fullkomlig slapphet; då fann Mehemed tiden vara inne, att blotta sin politik. Det var åt Sonen, den segervane Ibrahim han anförtrodde utförandet af det stora värfvet. Öfver samma näs, som i forntiden dånade under Sesostris stridsvagn, då enligt traditionen han förde sina härskaror till vidsträckta eröfringar, ilade nu Ibrahim till krigiska bragder och äfventyr, trotsande ej mindre Öfverherrens militäriska magt, än Muftis bannlysning och des silkessnöre, som väntade honom om han besegrades. Det har ej dröjt länge innan han öfversvämmat provinser af stort historiskt intresse. Jerusalem med dess heliga minnen är i hans våld; der Macedoniens Alexander gjorde sitt glänsande tåg, går han i motsatt rigtning, att kanske blifva dess like, och Acres murar, som förmådde sjelfva Napoleon att vika, måste ramla för Ibrahim. Han har genom sina segrar på detta historiska land liksom uppvecklat för oss kartan deröfver. Hvilka minnen väckas icke vid namnen af dessa klassiska orter, som varit så mången stor skalds, filosofs eller häfdateeknares från forntiden fosterbyggd, detta Ilium , som gjordt dess sångares odödlighet, eller den jord, som under skilda I ok ee -rasa PIE I PP