DE TRE KÄLLORNA, af Maximilian Raoul. Koapen de La Vaug . . hade i flera veckor varit qvarhållen i Paris al sin befattning som Guvernörsadjntavt vid Tuilerierna, men lät en afton en kamrat öfvertaga ljenstgöringen, och återvände till sin boning mera sorgsen än vanligt. Det var i Juli månad, klockan var icke mer än sex, och som han ännu hade två timmars dager att påräkna, beslöt han öfverraska sin fru på dess landtegendom. Denna tanke jemnade på en gång hans panna; de tjocka, svarta ögonbrynen höjdes, och ett leende gick fram under de långa mustascherna. Han hade icke varit gift mera än två år, och bade ännu, vid trettiofem års ålder, denna lifliga fantasi som låter den första kärleken slå så djupa rötter. Fru de La Vaug . . var vid denna tid ett bland de vackraste fruntimmer i Paris, och ansågs för den älskvärdaste och ömaste maka i sin krets. i Josepb, sade Hr de La Vaug .... till sin betjent, då han inträdde på gården till sitt bötel, ?har frun kommit tillbaka från landet? Heren vet ju, att frun ännu icke mår så väl, att hon kan lemna sina rum.? Det är sannt. Sadla genast min häst. Jag reser till Meudon och blir der öfver natten. Hästen framfördes efter några ögonblick. Ar de La Vaug.. .. red genast åstad, obekymråd! om hans häst skulle störta, blott han kunde komiwa fort fram, Han lemnade efter sig en lätt men ihållande och nedslående sorgsenhet, och såg framför sig en ung hustrus öppnade armar, en hustrus som han gjort till sin madonna , så mild och ren var hon i hans ögon, och som han älskade på knä för att alltid ha henne öfver sig... Denna naiva kärlek hos männerna, annars de mest de-. spotiska och de våldsammaste under andra bfvets förhållanden, är verkligen något högst besynnerligt. Den liknar jernet som endast: böjer sig för elden. Då Kaptenen red förbi ett hötel på gatan Grenelle, så2 han på gården Öfverste G som med ryggen vänd åt gatan steg till häst, sägande till sin betjening: Jag stannar qvar på landet öfver natten. Vid dessa ord drog Herr de La Vaug.... genom en ofrivillig rörelse tyglarne åt sig och stadnade sin häst, Men efter ett ögonblicks besinnande red han åter åstad och skyndade att ställa sig på vukt ett stycke derifrån, på gatan Saint-Guillaume.. Hvad som i början endast varit en känsla af tvekan, blef snart en misstanka, nästan en visshet, då han såg Öfversten rida uppför Sevres-gatan; ty Herr G .. . sg slott !åe nära Villiers-le-Bel. Kaptenen drog sig då till minnes några lösa ord, som en tjenstaktig vän några dagar förut hviskat honom i örat, några ord, hvilka han i början förebrådde sig att ha förstått; derma Ar HH Il Evas 2 ladande otaständie