Gustar III:s Hor. Tidningen Fäderneslandet, som nu på någon tid företagit sig att, under titeln af Anekdoter om Svenskar, meddela åtskilliga infall, anekdoter m. m. om natwnkunnige Svenske män, lemnar, bland annat, följande uppgift om etiketten vid Gustaf III:s hof, som naturligtvis icke skulle smaka nämnde Redaktion illa att ännu en gång se återförd. Gustaf IIl, om också, oaktadt många lysande egenskaper och förtjenster, en i flera afseenden för Sveriec skadlig Kung, var dock, liksom Frankrikes Ludvig XIV, enskildt och offentligen alltid Kunglig uti sitt uppförande. I sin förtroliga krets var han sjelf fri och tillät sin omgifning de största friheter 1 upptåg och yttranden; men, så snart det blef fråga om Representalioh: ve den, som öfverträdde reglorna för den strängaste etikett, mot hvilken han också sjelf: aldrig försyndade sig. De dagar, då Kongl. Familjen gaf, som det kallades, offentlig spisning, ägde vanligen förut en större cirkel rum. Drottningen spelade då vid ett bord kadrill med Embetsmän, af minst Gencrals rang. De gåfvo, stående, korten till sipa medspelare, och under en djup bugning hvarje gång för Drottningen. När hennes ordning kom att gifva, skedåe det af Vakthafvande Kammarherren, som för sådant ändamål under hela spelet stod bakom hennes stol, och äfven besörjde liqviden, å Drottningens vägnar vid spelets slut. Konungen spelte trente et quarante vid ett långt bord, öfvertäckt af grönt kläde. I samma ögonblick Konungen sköt sin stol ifrån spelbordet, slöt äfven Drottningen sitt parti och steg upp, om det också var midt i en gifning. Spelet räckte ungefär en timme eller 5 qvart. När sedermera den publika spisningen skedde, sutto de Kongl. Personerne vid långsidan af bordet, och på den motsvarande stod Hofjunkaren och serverade. Hofcirkeln stod på något afstånd, under vördnadsfull tystnad; i en halfrundel. Konungen nickade än Åt en, än åt en annan, och vinkade stundom en eller annan till sig. Denne blef, under samtalet, stående i bugande stäilning bakom Konungens stol, drog sig sedermera tillbaka i den öfriga kretsen; en ny framvinkades o. s. v. Någon supt vankades ej då för de bfrige. Deremot gaf Gustaf III alltid stor supå Nyårsafton, hvartill aMa som freqventerade Höfvet voxo befallte; och när klockan slog tolf, blef en allmän Nyårsönskan.