Gustar III:s Hor. Tidningen Fäderneslandet,
som nu på någon tid företagit sig att, under
titeln af Anekdoter om Svenskar, meddela åt-
skilliga infall, anekdoter m. m. om natwnkun-
nige Svenske män, lemnar, bland annat, följan-
de uppgift om etiketten vid Gustaf III:s hof,
som naturligtvis icke skulle smaka nämnde Re-
daktion illa att ännu en gång se återförd.
Gustaf IIl, om också, oaktadt många lysande egen-
skaper och förtjenster, en i flera afseenden för Sveri-
ec skadlig Kung, var dock, liksom Frankrikes Lud-
vig XIV, enskildt och offentligen alltid Kunglig uti
sitt uppförande. I sin förtroliga krets var han sjelf
fri och tillät sin omgifning de största friheter 1 upp-
tåg och yttranden; men, så snart det blef fråga om
Representalioh: ve den, som öfverträdde reglorna för
den strängaste etikett, mot hvilken han också sjelf:
aldrig försyndade sig. De dagar, då Kongl. Famil-
jen gaf, som det kallades, offentlig spisning, ägde
vanligen förut en större cirkel rum. Drottningen
spelade då vid ett bord kadrill med Embetsmän, af
minst Gencrals rang. De gåfvo, stående, korten till
sipa medspelare, och under en djup bugning hvarje
gång för Drottningen. När hennes ordning kom att
gifva, skedåe det af Vakthafvande Kammarherren,
som för sådant ändamål under hela spelet stod bak-
om hennes stol, och äfven besörjde liqviden, å Drott-
ningens vägnar vid spelets slut. Konungen spelte
trente et quarante vid ett långt bord, öfvertäckt
af grönt kläde. I samma ögonblick Konungen sköt
sin stol ifrån spelbordet, slöt äfven Drottningen sitt
parti och steg upp, om det också var midt i en gif-
ning. Spelet räckte ungefär en timme eller 5 qvart.
När sedermera den publika spisningen skedde, sutto
de Kongl. Personerne vid långsidan af bordet, och
på den motsvarande stod Hofjunkaren och serverade.
Hofcirkeln stod på något afstånd, under vördnads-
full tystnad; i en halfrundel. Konungen nickade än
Åt en, än åt en annan, och vinkade stundom en eller
annan till sig. Denne blef, under samtalet, stående
i bugande stäilning bakom Konungens stol, drog sig
sedermera tillbaka i den öfriga kretsen; en ny fram-
vinkades o. s. v. Någon supt vankades ej då för de
bfrige. Deremot gaf Gustaf III alltid stor supå Ny-
årsafton, hvartill aMa som freqventerade Höfvet vo-
xo befallte; och när klockan slog tolf, blef en allmän
Nyårsönskan.