dia est speculum vite, säger en Latinsk för-
fattare, och de Fransyska dramaturgerne synas
hafva gjort sig till en lag att följa denna! re-
gel, så i det ena som andra slaget. Ett ögon-
blicks oförsigtighet är ett nytt prof härpå.
Det är ett uppträde från en af Pariss lysande
soireer der en manoch hustru befinna sig
utan att veta af hvarandra, der båda få anled-
nipg till svartsjuka, ånger, och slutligen ömse-
sidig förlåtelse. Den dubbla intrig författaren
byggt på denna uppränning är behandlad med
en enkelhet och naturlighet både i inveckling
och upplösning, som håller åskådarens upmärk-
samhet spänd hela pjesen igenom. Dock skulle
den utan skada kunna inskränkas till två akter,
hvarigenom handlingen blefve ännu mera kon-
centrerad. Nu bör pjesen kallas en liten ko-
medi i tre akter.
Huset var fullt, och alla voro, så vidt vi
kuvde förnimma, ganska belåtne med sin aft
ton.
rr