Kaleidoskop.
REVY AF BLADEN.
Vi ha hört flere, som yttrat en verklig be-
undran öfver den enstämmighet, som nyligen
uppenbarade sig emellan de båda tidningarne
Granskaren och Fäderneslandet uti deras lojala
ech uppbyggande deklamationer emot 1809
års Februari- män (se ett par föregående ar-
tiklar i detta blad). Man gjorde härvid den gläd-
jande anmärkningen, att sällan på de sednare
åren så mycker harmoni rådt emellan tvenne
publicister, hvilken här syntes så fullkomlig,
som om de båda Herrarne hade uppstämt sina
toner efter någon gemensam för publiken osyn-
lig taktpinne. Men huru kort var icke denna
fröjd? Hvem hade vältrott, att man, få dagar
derefter, skulle emellan samma virtuoser få hö-
ra det mest skärande missljud? Beklagligen för-
håller det sig likväl så. Knapt hade Fädernes-
landet hunnit sluta sitt pastorale i Lördags-
bladet, förr än Granskaren ji sitt sista nummer
föll öfver sin medbroder med ett så skakande
furioso, att alla strängarna på hans eget sva-
ga instrument berättas hafva sprungit af, och
sjelfva instrumentet spruckit på kuppen. Se
här ett korrt utdrag af inledningen och orden
till denna tragiska musik, hvilken vi vidare re-
Lommendera till behörig kritisk behandling hos
vår musikaliske anti- Rossiniske vän A. uti
Dagl. Allehanda.
Fäderneslandet framkastade för någon tid
sedan en anmärkning, som Granskaren nog oar-
tigt kallar en oanständig strof; deröfver att
tremne tidningsredaktioner, bland hvilka äfven
Granskatren, hade efter verkstäldt s.k. tidnings-
byte, såsom det är vanligt mellan Redaktioner-
na, bortsålt de tillbytta prenumerationssedlarna,
förmodligen till underpris. Sådant angår, i
Granskarens tanka, icke Fäderneslandet; och
sjelfva nationalekonomien lärer ju, att man bör
så mycket möjligt söka utbyta eller förvandla
onyttiga ting till fruktbärande. Med en tillbytt
egendom, säger han, hvarföre jag gifvit valuta,
kan jag förfara huru jag vill, sälja, skänka,
Jåna bort den, 0. s. V.
Läsaren får härefter af Granskaren veta, att
Fäderneslandets prenumerationssedlar på ett
förunderligt sätt likna Granskarens egna, i en
omständighet, nemligen att de icke äro någon
kurant vara och att den, som får någonting
för dem, verkligen gjort en god handel. Här-
vid tillägger han följande mystiska strof, hvars
betydelse torde vara svår nog att fatta