spotism, hafva de nedsjunkit till den låga punkt
af odling och välmåga, hvaruppå de nu befin-
na sig.
Hvad annat än större flit och idoghet, har
gifvit Fransmän, Engelsmän och Amerikanare
rangen framför alla andra folk på jorden?
Hvar och en bör söka att efter förmåga å-
tergälda sin skuld till det samhälle, hvars med-
lem han är, och hvaraf han åtnjuter så mäån-
3a välgerningar, oaktadt alla de bristfällighe-
ter, som 1 mer eiler mindre mon vidlåda sam-
fundsinrättningarna. Genom menniskornas för-
ening 1 samhällen, äger hvar och en allas för-
enade makt till sky dd för sin person, egendom
och handlingar, samt fördelen att genom ut-
byte sätta sig i åtnjutande af deras arbelspro-
dukter. Oaktadt allt sitt bemödande kan han
aldrig betala sin skuld hos samhället; men det
är ett ädelt erkännande af rättvisans fordrin-
sar att, i mon af sima krafter, söka visa sin
tacksamhet.
Den - arbetsammaste är således äfven den
nyttigaste och värdigaste af alla medborgare;
ty hans arbete innefattar en tje nst emot sam-
hället, och ju större denna tjenst är, desto mer
har han återbetalt af sin stora förbinde Ise till
detsamma.
Detta år också orsaken, hvarföre i alla tider
och alla länder, den del af samhället, som man
kallar folket, är den vigtigaste och mest akt-
ningsvärda. Det är den, som genom sin styrka
och talrvikhet, verkställer alla de a le en, som
utgöra vilkoret för statens bestånd. Folket är
den orubbliga samhällsgrund, hvarpå allt hvi-
lar; vacklar den, löper hela byg: na 1 fara att
ramla.
Vi fråga hvar och en menniska, som arbe-
tar, det vare sig med sina armar eller med
sitt hufvud: är icke arbetet en beständig käl-
la till njutning, glädje och sjelfaktning, då han
tänker öfver sitt arbete, och fattar hvarföre
och huru han framalstrat det? Nå väll! just
denna känsla är det som bör upprätthålla fol-
ket och gifva det godt mod, Hvarje menniska
som arbetar, bör i sin själ känna sig vida höjd
öfver den, som gör intet; och i trots af alla
brister, alla missbruk i samhälls-inrättningarne,
som så olika fördelat arbetet och njutningarne,
kan den arbetsamme medborgaren trösta sig med
silt samvetes tillfredsställelse, med övertygelsen
att äga rälten på sin sida, och att förr eller
senare förbättringens stund måste komma; ty
oupphörligt går mensklig sheten framåt på den
intellektuella och moraliska utvecklingens bana,
och dess lycka tillväxer med åldern.
I förnuftets och rättvisans ögon är folket su-
veränt, allenast på grund af sitt arbete. Fol-
ket är vilkoret för samhällets tillvaro; hvad är
då mera rättvist, än att det beherrskar sam-
hället? Denna suveränetet har ingen annan käl-
la, om man vill skärskåda den på närmare
håll; och detta är så sannti, att nästan inga an-
dra än lättingar, eler, samhällenas vattenbin, !
sökt bestrida dess riktighet. En menniska, som :
arbetar och fattar arbetets värde kan det al- ji
drig falla i sinnet, att sälja sitt oberoende och !
sin frihet, samt öfverlemna sina affärer åt en
nyttig och ofia farlig varelse, som skattar det
veklioa far mente för Arden at menci ho Ive
N