OO EVR 0 OR bt Rn
Några ord föranledde af 1809 års Stats-
hvälfning och tanklöshetens skrän mot
hufvudmännen dervid.
Vi öfverlefye märkvärdiga tilldragelser. Sto-
ra omhyvälfningar, och verldshändelser, hvilka
förr fordrade seklers framskridande lopp, be-
viltnas nu af en mansålder. Allt går med fort-
skyndande fart. Månne alltid till det bästa, om
än på omvägar? Vi hoppas det.
För Sverige var utan tvifvel 19809 års revo-
lution en sådan händelse, hvarigenom icke alle-
nast en Konung störtades från den thron han
ärft och dess dynasti skiljdes från all arfs-
rätt — dertill, utan ock Sveriges Statsskick
i betydlig mon omskapades. Vi höra ic-
ke till dem som tro, att man gjort allt,
eller på långt när det hufvudsakliga, af hvad
vid ett sådant tillfälle hade varit möjligt att
göra; men såsom säkert kan likväl antagas, att
Sverige har att tac!a denna händelse för sin
bevarade tillvarelse. En undersökning öfver
detta ämne skall dock ej denna gång blifva fö-
remål för någon vår betraktelse. En märkvär-
dig företeelse, som uppkommit i fölid af revo-
lutionen, förtjenar deremot att anmärkas.
Några oförskräckte män funno fäderneslandets
räddning fordra det utomordentliga steget, att
sätta den person utom lagen, som, sjelf öfver
lagen, ej kunde träffas af den. Denna tanka
hade sin rot i ett oeftergifligt nödtvång, och
skridande till handling var en kraftutveckling
af det allmänna alltför väl grundade missnöjet.
I den stund dessa män beslöto regementsförän-
dringen och vid äfventyr af sina hufvuden
lyckligt utförde densamma, fanns knappt en
röst, som icke höjde sig till deras lof, prisande
deras rena fosterlandssinne, deras oförskräckt-
het och det menskligheten och civilisationen
hedrande sätt, på hvilket en ny sakernas ord-
ning af dem tillvägabragtes. Rikets församlade
Ständer tackade dem i fosterlandets namn, och
den nyvalde Konungen hvilade på dem, såsom
sina fåstaste stöd. Och efter föga mer än 2:ne
decennier, sedan de fordna såren väl hunnit
läkas, sedan alla de frukter man kunde vänta
af revolutionen blifvit skördade, så vidt de ej
af andra händer sedermera blifvit bortfuskade,
höjer otacksamheten sin oblyg a panna och vi-
sar med en käckhet, som ingenting äfventyrar,
huru let både fysiskt och moraliskt mod for-
drats Yör att afsätta en Konung; ja, hon går
ända derhän att bestå, att denna handling bor-
de brännmärkas med afsky och förakt.
Bland dem, som fört detta språk, har ingen
så oförtäckt yppat sina tankar, som Granskaren
1 dess iti:te nummer. Visserligen hafva one af
1809 års män gifvit näring åt desse förtjenstens
blodsugare, som med skadeglädje uppfatta hvar-
je tillfälle att nedsätta den. H. E. Gr. Adler-
sparre hade gjort väl att icke framkasta den
