verken och Iforsamlingarna i hela landet. Der-
med instäldes all allmän fråga om en förbätt-
rad katekes till Jubileum 1793, då detta ären:
de förekom och behandlades, så väl af eti
deröfver förordnadt Utskott, som ock i Pre-
sterskapets plenum. Följden af dessa öfver-
läggningar anmältes hos Konungen, som öf-
verlemnade samma mål med flere andra åt den
då varande Eklesiastik-Komitgen, Hvad tic
Guds Bud och deras upptagande i en Krist-
lig Katekes vidkommer, så vågar jag påstå.
att Mosis både ceremonialiska och politiska
lagar äro icke mera förbindande uti Nya Te-
stamentet, emedan Gud sjelf har uttryckligen
förklarat, att de icke längre skola galla än
till Messiae ankomst uti Jerem. 3: 16 Dan.
9: 24 — 27., och Nya Test. säger att de vid Kri-
sti ankomst hafva upphört: Apostligern. 15:
I — 5, 10,11,28,29: Rom. 13: I — 7, Gal, 3: 28;
Col. 2: 14 — 17; Hela Mosislag utan all inskränk-
ning har såledesicke någon vidare förbindelse ef-
ter Kristi födelse, emedan den, lika med hvar
och en annan politisk lagbok, har ögonsken-
ligen blott den borgeliga ärbarheten och lug-
net, men icke dygden till afsigt och syfte,
hvilket Paulus bestyrker uti 1 Tim. 1: 8, 9,
10, der ban säger: att den Mosaiska lagen är
icke gifven för de dygdiges skull (till att bil-
da en dygdig karakter) utan för de tygellö-
sas och obändigas skull, (tillatt hindra fader-
moder- och mennisko- mord, samt andra bor-
gerliga förbrytelser och befordra borgerliga
ärbarheten) endast i denna afsigt är Mosis lag
gifven och hälsosam v. 8. — De tio budor-
den, som endast äro summariska stycken af
Mosis lag, utgöra således blott borgelig lag
och måste följakteligen också anses såsom
politiska och icke moraliska. Det är der-
före högst origtigt att kalla dem sedelag el-
ler sederegel, och kunna, till följe deraf, ej
brukas såsom till en dygdespegel eller sjelf-
pröfning, i anseende hvartlll de icke eller hö-
ra till någon katekes. Alla Apostlarna här-
leda naturliga lagens förbindande kraft, iche
från de tio budorden, utan alltid antingen
från förnuftets kännedom eller deras egen
autoritet såsom Guds sändnvingebud, Phil. 4:
83. Eph. 4: 28; 5: 3 — 20; 6: I. Paulus isyn-
nerhet säger uttryckeligen att han ej är nå-
gon Lärare af de tio budorden uti 2 QCor, 3:
6, 7. — Icke eller leda Petrus, Johannes och
Jacobus i sina bref några bevis om förplig-
telsen till dygd från Gaml. Test:s. lag. Utisin så
kallade bergspredikan Math. 5 — 7 Kap.
förklarar Frälsaren alldeles icke de tio bud-
orden, utan endast förbättrar Fariseernas gud-
lösa lärosatser genom sin egen dygdelära, och
i Matth,. 5: 17 — 20 talar Kristus icke om
Gaml. Test:s lag, utan om sin egen lagi all-
mänhet, hvars alla för bindelser emot Gnd allde-
les icke genom läran om tron upphäfvas, utan fast
mer gifver trosläraa en ny vigt åt lagens
fordringar tillika med förmåga att upp-
fylla dem. Det är derföre allt för besyn-
nerligt, och obegripligt, att Kristna haf-
bafva allt ifrån Luthers intill våra tider så
mycket bemödat sig om att bibehålla allt hvad
de kunnat af den Israelitiska lagen, och in-
pressat alla till Kristna moralen hörande äm-