ANVISNING SILL EN NY KA TERES. Tunes och Svebilii Katekes har väl för sin tid egt en utmärkt förträfflighet och gjort mycket godt; men att den under nulidens så kallade upplystare tidehvarf medgifver mycken förbättring, ja, till och med hel och hålJen förändring, det erkännes af hvar och en, som rätt användt den i allmänna undervisningen och ej låtit sig förvillas af dess autoritet.. Vore ej med ämnenas afbandlande tjenligast att närmast följa den ordning, som uti vår nya Svenska psalmbok blifvit iakttagen, af det skäl, att Kalekesen och psålmboken äro de böcker, som man ifrån barndomen måste lära sig, och sedan under lefnaden mest begagnar sig utaf. Kunde och borde man icke helt och hållet utesluta de Tio budorden, som Gud gaf Israäliterne genom Moses på Sirai berg, och i deras ställe intaga de moraliska bud och föreskrifter, som Kristus sjelf och Hans Apostlar oss gifvit, hvilket i närvarande tidehvarf vore tjenligast till att be-; främja undervisningens nytta och framgång? Då vår Evangeliska Läras oförgätlige Reformator Doktor Luther år 1529 utgaf sin! mindre Katekes, såsom behofsbok för den mörka tiden, fann han, i afseeode till den tiden öfver allt rådande lastbarhet och djupa sede-förderf, bäst vara, att börja med moraJen såsom kortast innefattad uti de tio budorden, belst som dogmatiken var då för tiden så öfverdrifvet många, ännu oafgjorda! tvistigheter underkastad, att han icke kunde göra början med den, som annars tyckes va;a den rättaste och bäst passande efter sakens naturligaste ordning: att nemligen i en katekes afhandla troslärorna först såsom giundval, och moralen sedan såsom byggnad på grundvalen, hvilken ordning Lutber efter sin förderfvade tids beskaffenhet icke kunde iakttaga. För öfrigt tänkte Luther visserligen icke uppå, att hans katekes skulle utgöra en everdlig grundtext för församlingens Kristliga undervisning. Seckendorff bar i sin historia Lutheranismi bevist helt annat ur Luthers egna utlåtelser. Den förklaring, som framlidne Erke-Biskop Doktor Svebilius utgaf öfver Doktor Luthers Lilla katekes, har sedan längre tid blifvit ansedd mindre fullständig att vara lärobok i Kristendomen. Man har åtminstone önskat en bättre, och flere försök äro hit till dags gjorda och fortfara ännu att bereda den. Man kan således icke förebrå Svenska Kyrkans Lärare att i detta vigtiga ämne hafva försummat dem åliggande omsorger. Erke-Biskop Svebilii begäran att:hans kateketiska förklaring skulle prakticerasöfver hela riket och hållas för en Symbolisk bok, på hvilken ingen måtte hafva makt att sedan tala, blef väl aldrig någonsin bifallen med något öppet beslut; men först har författarens anseende och sedan vanan åstadkommit nästan allt hvad ÄrkeBiskopen således önskade. Ganska märkvärdigt är, att Stockholms Stads Konsistorium utan Dom-Kapitlens i riket vetskap, ännu 19773 utverkade Konungens befallning, att ingen annan än Svebelii kateketiska förklaring