FRANKRIKE. I Paris är man sällan ledig från besväret, att göra upp listor på kandidater till den ena eller andra ministerportföljen. Ibland de senaste kombinationerne är Hr Decazes åter på tapeten, och såsom hofmän ägnar och anstår, såg man dem också på senaste balen i Tuilerierne företrädesvis omgifva Hertigen, och slösa på hobom sina artigheter. De öfriga portföljpretendenterne försummade icke heller att rangera sig kring denna notabilitet, hvars namn man dock finner på listor tillsammans med Dupins såsom -Konseljpresident, och i sådan händelse svårligen kan anse såsom blifvande ledamot af kabinettet. För öfrigt väntar man stora saker för kabinettets ombildande, af en middag, som Hr Dupin ämnar ge, och till hvilken han inbjudit de förnämsta medlemmarne af oppositionen, såsom Lafayette, Lafitte, Merilhou, Dupont. Hertigen af Orleans, som gynnar kombinationen Dupin, har äfven blifvit inviterad, och lofvat komma. Det försäkras att han och Ludvig Filip tänka ganska olika i fråga om ministerens sammansättning, och att fadren är lika mycket för Decazes, som sonen för Dupin. I Toulon och i Brest rustas med stor ifver. Den eskader som ligger i Diinerne väntas till sistnämnde ställe, för att, i förening med de fartyg, som der sättas i tjenstfärdigt stånd, afgå på en expedition, såsom det allmänt tros, till Levanten. En tidning försäkrar, att en Fransysk flotta skall befinna sig vid Dardanellerne 10 dagar förrän den Ryska eskadern från Sebastopol kan hinna dit. Grefve St. Aulaire som återkommit till Paris från Rom, för att begifva sig tillsin nya Ambassadörspost, har, jemte sin svåger Hr Decazeå, haft en konferens med Engelska och Österrikiska ministrarne rörande de Italienska angelägenheterne. Grefven utvecklade en plan att återställa lugnet i detta olyckliga land, och understöddes deri lifligt af Lord Grenville; men Hr Appony gaf blott undvikande svar. Furst Metternich skall hafva låtit underrät22 År de Broglie, att han hvarkea går in på något förbund med Frankrike och England i afseende på Orientens angelägenheter, ej heller å den föreslagna förmälningen mellan Hertigen af Orleans och en Österrikisk Prinsessa. Man skall nu hafva fallit på den idden i afscende på kestnaderne för de båda expeditionerne till Belgien, att låta Holland betala dem, byilket också synes vara alldeles 1 sin ordning. Belsien skulle innehålla räntebetalningen på sin skuld till Holland, och Frankrike på detta sätt få sin ersättning. Som ingenting nu för tiden kan ske utan protokoll, så lärer ett sådant komma att tillverkas, för att bringa denna sak i ordning. Det omtalas att Polisprefekten Gisquet kemxeer att lemna sin plats. Hrr Ministrar skola vara föga nöjde tued honom. Man påstår att det ej sällan skall hända, att regeringen får vistiga polis-underrättelser genom helt andra kanaler än Hr Gisquet, som föga skall veta RB od Arn NACCPPAP Piafnadar ach nAPrdninvar