(Insändt.)
Insändaren häraf, som under mera än ett års
tid med bekymmer fått erfara, hurusom pri-
serne på en del utländska mediceinalartiklar, i
anseende till kursens enorma stegring, choleran,
m. fl. sammanstötande omständigheter, i den
märkliga mon stegrats, att de, till följe af me-
dicinaltaxan fått afyttras för hälften, till och
med tredjedelen af inköpspriset; har dock be-
ständigt tröstat sig med det hopp att Kongl.
Sundhets-Kollegium, som alltid med så lof-
värdt, stundom till och med minutiöst nit,
skyndat ätt jemka Apotekarne och Allmänheten
emellan, i synnerhet i de fall då en nedsätt-
uing af taxan synts nödig, äfven med samma
nit skulle skynda att besörj ja en taxeförhöjning,
då en sådan vore af omständigheterna påkal-
lad; men ännu intill denna dag har Ins. här-
uppi hoppats förgäfves. — Nyligen har visst
Ins. låtit sig berätta, att en så beskaffad taxe-
jemkning skulle emanerat, den der redan den
tista nästvikne September bordt bli till efter-
lefnad gällande; dock måste Ins. högeligen be-
tvifla en sådan uppgift, och det på g gånska go-
da skäl, helst det icke gerna låter tänka sig att
en förordning utgått, som i första rummet an-
går Apotekaren, och som han skall tillämpa,
utan alt han på något sätt derom blifvit un-
derrättad. — Ins. har sig icke bekant, huruvi-
da Kongl. Sundhets-Kollegium har någon skyl-
dighet att lemna Apotekaren del af de författ-
ningar som Kal. Kollegium utfärdar, och som
honom direkt angå, och Ins. vill härmed hel-
ler icke låta påskina, såsom ansåge Ins. Kongl.
Sundhets-Kollegium böra nedlåta sig ända der-
hän att till en så underordnad person som Apo-
tekaren direkte öfversända så beskaffade för-
fattningar; men Ins. kan likväl omöjligen från-
gå den öfvertygelse han hyser, att då Apote-
karen är skyldig rätta sig efter en förordning
ifrån den dag den blir till efterlefnad gällan-
de, han oc kså hade rätt hoppas, att, om Kol.
Sundhets- Kollegium af ofvanberörde skäl, icke
för sig sjelf ansåge lämpligt att så beskaffade
författningar till honom direkt afsända, han då
ig.nom Pr ovincial-Läkaren, Landshöfdinge-Em-
betet, Magistraten, Stadsbetjente, eller hvilken
Auktloritet, som lämpligast ansågs, om sådana
författningar så tidigt erhölle kännedom, att
han icke af okunuighet om förfaltningarnas till-
varo, hindrades ifrån deras behöriga efterlef-
I
nad och tillämpning. . .. d den 22 Oktober
1932.
Apotekare i Landsorten.