Fransyskt blad berättar följande, som nyligen träffat denna utmärkta konstnär: Ena gammal besynnerlig Markis hade fattat ett häftigt tycke för henne, utan att hon visste af det, En dag fick han det infallet att skrifva till Aktrisen, och förklarade henne på allt upptänkligt sält sin högaktning; men råkade dervid att bifoga åtskilliga propositioner, som hon icke fann antagliga, utan återskickade derföre brefvet. Detta afskräckte honom . likväl icke att förnya sin anhållan, hvarpå han fick ett lika snöpligt svar. Hon hörde nu på en lång tid icke vidare af honom, och hade längesedan glömt hela händelsen. Men en dag inträffade det, att den kära Markisen, då han skulle stiga ur sin vagn, föll och bröt benet af sig på gatan. Kusk och betjent skynda genast till hans hjelp. Men hura ster var icke deras förvåning, då han förbjöd dem att röra vid sig, utan i stället befallde dem att underrätta Mamsell Mars om hans olycka, och tillika säga henne, att han icke ville förbindas af någon annan än hennes Läkare. Aktrisen, på en gång brydd och förvånad vid denna underrättelse, skickar genast bud efter Hr Dupuytren, hennes Doktor, och ber honom skynda ill den sårades hjelp, hvilket också genast skedde. Man lägger nu Markisen på en säng i ett kaffehus i granskapet, hvarest han förbindes och derefter fiyttas hem. Det dröjde nu icke länge, förr än han var återställd. Äfven detta äfventyr glömdes innan kort. En tid derefter dör Markisen. Hans arfvingar hade emedlertid hört berättas händelsen, och tyckte sig vilja göra Mamsell Mars en artighet dermed, att underrätta henne om dödsfallet, samt tillika erbjuda henne att köpa ett utmärkt vackert porträtt af henne sjelf; som den aflidne hade låtit måla, för att alltid hafva föremålet för sin kärlek framför sig i inbillningen. Aktrisen ville likväl se porträttet innan hon lemnade nåsot svar. Hon begaf sig derföre sjelf till hans hotel, som just då var uppfyldt af nitiska sterbhuskamrerare och snåla anförvandter, sysselsatta med boupptekningen. Knapt hade nu Mamsell Mars varit inne i salongen några ögonblick och betraktat det ifråsavarande porträttet, då en Notarie kommer in till henne och yttrar: Var god och behåll, icke blott detta porträtt, utan äfven allt det öfriga som Ni här ser omkring Er; möbler, vaser, mattor, ljuskronor m. m. allt tillhör Er, ty — den aflidne har gjort Er till sin universalarfvinge. Testamentet är nyss öppnadt. — Det var svårt att säga, hvilketdera var störst, Aktrisens öfverraskning eller arfvingarnes förargelse. Dessa försökte i början att afskräma henne med hotelser om rättegång och skandaler. Men Mamsell Mars vet att beherrska sina känslor. Hon begärde anstånd med svaret, for sin väg och tog lagligen testamentet i besittning, hvarvid det begaf sig att hon erhåller en förmögsenhet som ger 40,060 francs (omkring 22,000 Rdr Banko) i årlig ränta. Ibland den aflidnes qvarlåtenskap träffades utom mycket annat en gammal bibel, som man höll på att kasta bort, då det upptäcktes, att den var mellanlagd på femtio ställen med Bankonoter på 560 francs.