förgripliga tankar om revolutionsföretaget i all-
mänhet, torde viicke behöfva spilla många ord
öfver den distinktion han vidare gör emellan
Adlercreutz och Adlersparre, då han kallar den
ene för revolutionsman och den andre för kon-
spiratör, och vill finna ett slags antithes e-
mellan dessa ord, hwilka dock efter vanligt
språkbruk eljest betyda ungefär ett och det-
samma; icke heller vid den snygga parallel han
uppställer emellan Cronstedts och Gripenbergs
åtgärder i Öster, samt Adlersparres och Arm-
felts i Vester. Att på delta sätt en. man, till
hvilken Rikets Ständer år 1809 beslutade en
tacksägelseadress i nationens namn, några år
derefter i ett ministerielt blad får ställas vid
sidan af fäderneslandets förrädare, vittnar på
samma gång om de framsteg vi under de sista
20 åren gjort på- den konstitutionella banan
och om den urbanitet som råder hos dem,
hvilka klaga öfver den liberala pressens fräck-
het.
Fäderneslandet har, i anledning af våra re-
flexioner öfver Friherre Anckarsvärds ofvan-
nämnde artikel, uti sitt Onsdagsblad gjort en
anmärkning dervid att vi icke fästat oss mera
vid Hr Friherrens yttrande om Kammarhu-
sarens frånvaro wid f. d. Konungens inresa
från Haga. Fäderneslandet har med en syn-
bar begärlighet begagnat detta ställe i förkla-
ringen, för att efter sin vana kasta smuts på
Friherren med beskyllningar om bristande mod
m. m. För att rätt kunna uppskatta halten
af detta Fäderneslandets uppförande, är det
icke oljenligt, alt draga sig till minnes den
tid, före och under början af sista Riksdag,
då den nu varande Redaktören af samma
blad icke sparde några fjät, för att få synas
alminstone i Friherre Anckarsvärds trappor.
Detta var före omvändelsen. Man bör der-
jemte; då det talas om mod,, ihågkomma, alt
det i allmänhet icke finnes någon så feg, som
öfverlöparen, och att den alltid kan tillåta sig
alt gå längst i förolämpningar, som i fiågan.
om blottade klingor icke beböfver frukta för
annat än flatsidan.
STENSTORPS SSR