de
il-
ka
tt
de
as
ej
Vr,
na
r-
a.
le
o
så
sa
;h
ns;
han :mordar oss, mordar oss hegsge tva. Det
är — Fra Diavolo. Och vid dessa ord sjönk
hon afdånad till golfvet. I samma ögonblick
öppnades dörren, en karl steg in och stadnade,
då han fick se mig, orörlig på tröskeln. —
Fra Diavolo är det, dundrade han till mig,
Ett förfärligt namn! ett namn, som kan inge
en man fruktan och komma blodet att stelna
i ådrorna, ett namn, som med sitt ljud stöter
hundra dolkar i hvarje bröst.
Så länge jag lefver bevarar jag minnet af
denna gestalt. Det var en Lazzaroni, i den
friska ungdomens fulla kraft, af reslig vext och
fast kroppsbyggnad; han stod orörlig på trö-
skeln, med armarnve i kors öfver bröstet; de
mörka ögonen blixtrade fram under de svar-
ta, buskiga, sammandragna ögonbrynen och
voro oupphörligt fästade på mig; hans hy
var bränd af solen, håret hängde rakt ned åt
sidorna, läpparne voro hårdt sammanbitna och
hvita af raseri, Det hela utgjorde en för-
skräckande syn midt i drömmen om lifvet och
dess herrlighet. Han var klädd som en per-
son af lägre klassen, enkelt, men snyggt. På
hufvudet hade han en ljusgrå hatt med hög
kulle och breda skärmar; blå gördel och en
grå väst och byxor af samma färg utgjorde för
öfrigt hans klädnad. Eva foten, som obetyd-
ligt, ehuru oupphörligt, darrade och liknade
en menniskas, hvilken en skarp vinterdag
fryser då hon går på den kalla stengatan,
kontrasterade sällsamt mot hans stela orörliga
ansigte. Jag hade i detta ögonblick blott en
tanke, nemligen att fruktan allraminst kunde
rädda mig från den förfärlige, och i det jag
lade ena handen på värjfästet, uppmanade jag
honom att aflägsna sig.
Jag aflägsna mig? svarade han med ett
föraktligt Icvende och skakade medlidsamt på
hufvudet. - ?Skall jag aflägna mig, Francese!
— Derpå röt han med tigerstämma och under
ett vildt skratt: Befall din själ i Guds hän-
der! I morgon skall du ej mera söka några
kärleksäfventyr. Han sparkade den vanmäk-
tiga Marietta, som låg på golfvet, åt sidan,
ryckte henne upp, kastade henne på soffan
och sade i en hånande ton: hämta dig, Ma-
rietta! Se upp, du skall bli vittne till ett
skådespel, som du aldrig kunnat föreställa dig.
— Behagar det dig icke?? — Intet svar! —
Hurn hade också den bleka, kalla, sanslösa,
af ångest halfdöda flickan knunnat svara ett
ord 2
Odjur! ropade jag och ställde mig emot
honom med värjan i handen; men han svara-
de kallt: Nu kommer din tur bel cicisbeo!
Vi ha här ett vittne till vår tvekamp, och
dertill ett gavska vackert vittne, eller bur,
Francese?
Gör dig färdig! svarade jag, och mitt blod
kokade af raseri. . Jag insåg visserligen olik-
heten i våra vapen, men Lazzaroni veta att
föra sin dolk nästan med en Indiansk konst-
makares färdighet, och nöden tvingade,
Denna strid var ett rysligt skådespel. Det
rika och lysande rummet, utsiradt med våg-
formiga draperier, de höga speglarne, som å-
terkastade hvarje der minsta rörelse, hvarje
. ww . . . o :
att fan Por hn LS dal A Aa I AA ARI Afton