som Kan återföra sparsanrhet bland den klass, som
mesE behöfver den.
Sparsamhet är väl icke sjelf någon dygd; nren
den föder dygder, arbetsamhet, måttlighet, aktning
för andras rätt; och den bevarar för den största
frestelsen tilt brott: behofvet, som härleder sig
vanligen ej från annat än lättjan eller slöseriet.. Att
lefva för d:gen är för deh rike föga hedrande, för
een fattige förstörande I blotta tanken på det till-
kommande ligger rmenniskans hela moraliska Kvaft.
Sparbanken är den nyare tidens mest välgörande
inrättning för de vanlottade menniskoklasserne. Hvad
som deruti räddas undan det slöseri, hvilket ytterst
bärleder sig från en tyst förtviflan, sonr ger alt för-
Foradt, utgör en fattigvärd, gjord af de fattige sjelfve
och som de således kunna utan ånger tillita och be-
gagna utan förödmjukelse. En sådan inrättning öpp-
nar för dem en möjlighet att äga nagot, och med
detsamma begäret att arbeta. Den gifver dem hop:
pet, således ett medel att sträfva för, således åt de-
ras lif ett värde. Då de erfara att deras sparda
penning ökar sig med ränta på räuta på ett för dem
ebegripligt sätt, se de deruti en slags bunvlens välsig-
nelse, som faller på deras arbe; och de uppmun-
tras då dertill så mycket mera. De fiuna då först.
att de med denna välsignelse hafva nog 1 sin eger
kraft, och de blygas derigevom att tulita andra; För-
sakelser hafva de måbäuda flera än om de lefde på
nåder, men de finna i en sådan öfvertygelse och det
vaknade hoppet en njutning, som de annars skulle
söka uli den för deras sista skilling köpta glömskan
af deras. förkastelses Eu Svarbank i ett samhäll
är den coda fattigvård, som leder till målet, eme-
dan den minskar de fattigas antal da alla öfriga
fattig inrättningar endast antingen öka det, eller göra
deras börda tyugre.