som Kan återföra sparsanrhet bland den klass, som mesE behöfver den. Sparsamhet är väl icke sjelf någon dygd; nren den föder dygder, arbetsamhet, måttlighet, aktning för andras rätt; och den bevarar för den största frestelsen tilt brott: behofvet, som härleder sig vanligen ej från annat än lättjan eller slöseriet.. Att lefva för d:gen är för deh rike föga hedrande, för een fattige förstörande I blotta tanken på det tillkommande ligger rmenniskans hela moraliska Kvaft. Sparbanken är den nyare tidens mest välgörande inrättning för de vanlottade menniskoklasserne. Hvad som deruti räddas undan det slöseri, hvilket ytterst bärleder sig från en tyst förtviflan, sonr ger alt förForadt, utgör en fattigvärd, gjord af de fattige sjelfve och som de således kunna utan ånger tillita och begagna utan förödmjukelse. En sådan inrättning öppnar för dem en möjlighet att äga nagot, och med detsamma begäret att arbeta. Den gifver dem hop: pet, således ett medel att sträfva för, således åt deras lif ett värde. Då de erfara att deras sparda penning ökar sig med ränta på räuta på ett för dem ebegripligt sätt, se de deruti en slags bunvlens välsignelse, som faller på deras arbe; och de uppmuntras då dertill så mycket mera. De fiuna då först. att de med denna välsignelse hafva nog 1 sin eger kraft, och de blygas derigevom att tulita andra; Försakelser hafva de måbäuda flera än om de lefde på nåder, men de finna i en sådan öfvertygelse och det vaknade hoppet en njutning, som de annars skulle söka uli den för deras sista skilling köpta glömskan af deras. förkastelses Eu Svarbank i ett samhäll är den coda fattigvård, som leder till målet, emedan den minskar de fattigas antal da alla öfriga fattig inrättningar endast antingen öka det, eller göra deras börda tyugre.