åt den namnkunniga Jurnal-recensentens angif-
velser emot den gråhårige revolutionsmannen,
och derigenom iklädt sig ansvaret och bevis-
ningsskyldigheten derför.
Denna upplösning på gåtan är en för vigtig
händelse, att icke påkalla en utförligare upp-.
märksamhet än utrymmet i dag medgzifver OSS.
För ögonblicket vilja vi dock meddela ett ut-
drag ur Friherrens artikel, som lemnar en in-
tressant upplysning rörande den plan, som år
1309 var tilltänkt, att taga f. d. Konungen till
fånga vid Mon Bijou några dagar innan den
verkliga regements-förändringen skedde. Till
denna uppgift föranledes Friherren, af en i tid-
ningen VKeckobladet gjord beskyllning, att Fri-
herren nämnde dag hade helt oförmodadt känt
sina patriotiska konvulsioner till den grad af-
stadna, att Friherren skall hafva föregifvit sig
ej kunna deltaga i företaget, utan att först
derom underrätta General Armfelt, som vid
den tiden bodde på sin egendom Nynäs; att
Friherren derföre hade rest ut från staden,
dock med hederslöfte att återkomma till
utsatt tid samma dag; ett löfte som dock ej
salt i verkställighet för än klockan 11 på af-
tonen, då Friherren skulle hafva återkommit
med ursäkt att vägarna varit så dåliga m. m.
Denna uppgift, hvarvid Friherren i allmänhe!
synes haiva fästat sig mera, än den låga to-
nen i hela Veckobladets artikel syntes göra den
förtjent af, har Friherren besvarat sålunda:
Den 8 Febr. 1809 var, efter hvad jag vill minnas,
den dag, som för det i Stockholm tillimnade Revo-
luttonsutbrottet var bestämd; och ett misstag om da-
tum gör här ingen ting till saken, Det var 2:nec
dagar före denna dag, jag efter öfverenskommelsc
åtog mig, att afresa till General Armfeldt på dess
Egendom Nynäs, för att öfvertala honom, att biträ-
da Revolutionsföretaget, och jag återkom, med hans
bifall till milt förslag; ganska tidigt på dagen den 7
Februari, medförande hans uniformspersedlar till mi-
vd rum, dit jag dagen derefter - tidigt på morgonen
skulle igenom Staden obemärkt införa General Ävm-
feldt.
Den 8 Febr., som var utsatt till sjelfva Revolu-
tionsföretaget, voro lidigt på morgonen hos mig för-
samlade, bland ännu lefvande som jag kan påminna
mig, Generalen Grefve Björnstjerna, Generaten Ba-
ron Gustaf Hjerta, Ofversten Carl v. Hohenhausen,
och möjligtvis äfeen Landshöfdingen Grefve G, IP.
Hamilton, samt ibland döde: Friherre C, A. Wran-
gel och Herr Hedenberg. Den öfverenskomne planen
var att bemäktiga sig den sedermera afsatte Konun-
gens person, emellan Mon Bijou och Beckers Vivds-
hus, vid den timme, då Konungen vanligen ifrån
Sloltet återreste till Haga; och samlingstimman för
de sammansvurne var utställd till klockan emellan 12
och 1 middagstiden, dels vid Mon Bijeu dels vid
B:ckers Värdshus. Jag afreste klockan före 8 på
morgonen samma dag, till Tallkrogen utanför Skans
tull, för att uti en Täcksläda införa General Arvm-
feldt till Stockholm, hvarefter jag borde infinna mig
vid Beckers Värdshus å rendezvons limman. Efter
min ankomst till Tallkrogen dröjde det icke många
minuter för än General Armfeldt anlände, åkande ut:
en Eubetsskrinda, för hvilken Hästen skenat, med
dena påföljd, att General Armfeldt vid slädans om-
hvälfuing slagit hufvudet uti en sten så illa, att han
vid ankomsten till Tallkrogen var öfverhöljd af blod:
Under ctt stort bekymmer alt kunna dölja. Genera-
lens personlighet, lyckades det mig, att snart få ho-
nom förbunden, och införd uti, min täcksläde, med
bvilken jag skyndsammast företog färden åt Stock-