åt den namnkunniga Jurnal-recensentens angifvelser emot den gråhårige revolutionsmannen, och derigenom iklädt sig ansvaret och bevisningsskyldigheten derför. Denna upplösning på gåtan är en för vigtig händelse, att icke påkalla en utförligare upp-. märksamhet än utrymmet i dag medgzifver OSS. För ögonblicket vilja vi dock meddela ett utdrag ur Friherrens artikel, som lemnar en intressant upplysning rörande den plan, som år 1309 var tilltänkt, att taga f. d. Konungen till fånga vid Mon Bijou några dagar innan den verkliga regements-förändringen skedde. Till denna uppgift föranledes Friherren, af en i tidningen VKeckobladet gjord beskyllning, att Friherren nämnde dag hade helt oförmodadt känt sina patriotiska konvulsioner till den grad afstadna, att Friherren skall hafva föregifvit sig ej kunna deltaga i företaget, utan att först derom underrätta General Armfelt, som vid den tiden bodde på sin egendom Nynäs; att Friherren derföre hade rest ut från staden, dock med hederslöfte att återkomma till utsatt tid samma dag; ett löfte som dock ej salt i verkställighet för än klockan 11 på aftonen, då Friherren skulle hafva återkommit med ursäkt att vägarna varit så dåliga m. m. Denna uppgift, hvarvid Friherren i allmänhe! synes haiva fästat sig mera, än den låga tonen i hela Veckobladets artikel syntes göra den förtjent af, har Friherren besvarat sålunda: Den 8 Febr. 1809 var, efter hvad jag vill minnas, den dag, som för det i Stockholm tillimnade Revoluttonsutbrottet var bestämd; och ett misstag om datum gör här ingen ting till saken, Det var 2:nec dagar före denna dag, jag efter öfverenskommelsc åtog mig, att afresa till General Armfeldt på dess Egendom Nynäs, för att öfvertala honom, att biträda Revolutionsföretaget, och jag återkom, med hans bifall till milt förslag; ganska tidigt på dagen den 7 Februari, medförande hans uniformspersedlar till mivd rum, dit jag dagen derefter tidigt på morgonen skulle igenom Staden obemärkt införa General Ävmfeldt. Den 8 Febr., som var utsatt till sjelfva Revolutionsföretaget, voro lidigt på morgonen hos mig församlade, bland ännu lefvande som jag kan påminna mig, Generalen Grefve Björnstjerna, Generaten Baron Gustaf Hjerta, Ofversten Carl v. Hohenhausen, och möjligtvis äfeen Landshöfdingen Grefve G, IP. Hamilton, samt ibland döde: Friherre C, A. Wrangel och Herr Hedenberg. Den öfverenskomne planen var att bemäktiga sig den sedermera afsatte Konungens person, emellan Mon Bijou och Beckers Vivdshus, vid den timme, då Konungen vanligen ifrån Sloltet återreste till Haga; och samlingstimman för de sammansvurne var utställd till klockan emellan 12 och 1 middagstiden, dels vid Mon Bijeu dels vid B:ckers Värdshus. Jag afreste klockan före 8 på morgonen samma dag, till Tallkrogen utanför Skans tull, för att uti en Täcksläda införa General Arvmfeldt till Stockholm, hvarefter jag borde infinna mig vid Beckers Värdshus å rendezvons limman. Efter min ankomst till Tallkrogen dröjde det icke många minuter för än General Armfeldt anlände, åkande ut: en Eubetsskrinda, för hvilken Hästen skenat, med dena påföljd, att General Armfeldt vid slädans omhvälfuing slagit hufvudet uti en sten så illa, att han vid ankomsten till Tallkrogen var öfverhöljd af blod: Under ctt stort bekymmer alt kunna dölja. Generalens personlighet, lyckades det mig, att snart få honom förbunden, och införd uti, min täcksläde, med bvilken jag skyndsammast företog färden åt Stock