dä3ens konselj hos Kongl. Maj:t i underdånighet pömmilas. e fleste af våra Läsare hafva sannolikt tand kännedom af den förklaring, som en af medarbetarne i detta blad på Hof-Rättens förordnande uppsatte för Frih. Vegesack. Vi behöfva icke nämna, att den öfvertygelse som i samma för klaring uttalas, i afse ende på frågan om åklagaremaktens yrkande att sälta Frih. v. Vegesack på bekännelse, helt och hållet är vår egen. Vi vädja till hvar och en, som med någon uppmärksamhet följt hela denna rättegång emot de båda Friherrarna, om han, med handen på bjertat, skulle tilltro sig att af den bevisning, som derunder blifvit tillvägabragt om deras handlingssätt, draga den slutsatsen att någon konspiration verkligen varit å färde eller ens tilltänkt? Om det finnes en enda omständighet, som kan gifva stöd åt en sådan misstanka? Om icke deremot allt — sjelfva Friherrarnas personlighet inberäknad — styrker och bekräftar den förmodan som redan måste väckas af det attraperade brefvet, att alltsammans varit å Baronernes sida en penningespekulation af den mest lumpna art så i anläggning som utförande? Vi ha varit bland dem, som ifrån början ansett maktpåliggande, att man måtte undersöka allt i detta mål så noga som möjligt; och vi ha hyst denna tanka egentligen derföre, att vi önskade, det en undersökning, ledamde till alla nödiga upplysningar, mätte öfvertyga alla förskräckte om det lika grundlösa som löjliga i de rykten, hvilka ett beställsamt nit redan var på vägen alt utsprida rörande den förmenta konspirationen. Nu har det gått med denna konspiration alldeles som med det förfärliga eldoch cetter-sprutande odjuret med 4 hufvun, 6 horn och luden svans m. m., som den clairvoyanta pigan hos Kellgren beskref i sina -inelfvor. Vidundret kom nemligen andra dagen fram, ackurat som hon beskrifvit det, endast med undantag af eldsprutningen och eitret, och hufvuna, och hornena, och svansen. Ett politiskt brott måste alltid mer eller mindre blifva en opinionssak, isynnerhet i en sådan fråga, som den, för hvilken Frih. von Vegesack nu ä : dömd att sättas mellan fyra väggar, skild från den öfriga menskligheten. Brottet ligger här nemligen icke i någon handLing, utan endast 1 en yttrad åsyftning, hvilken de .ssutom tydligen för: skommer: blott såsom medel för ett liggeri. — All annan opinionsyttring lärer numera 1 detta mål vara öfverikidig, än att vi boppas, att Konungens Nåd befriar den anklagade frå an den hårda påföljden af Högsta Doms! olens beslut. Friherre C. H. Anckarsvärd har ändtligen rört på sig, uti den märkvärdiga frågan rö