af godhet som deri uttrycker sig, och som för
öfrigt beskrifves såsom ovanligt skön, visade
dock beständigt en sådan grad af mod och
kallblodighet, att soldaterne sjelfve förvånades
deröfver.
Hennes drägt bestod i en svart vaxdukshatt,
en negligg fästad med band under hakan, en
blå tröja sittande åt kroppen såsom ett ama-
zonlif, en kort röd kjortel, röda byxor och
stöflor. Hon hade alltid en korg under armen
och en flaska bränvin i handen, hvarmed hon
gick omkring till de arbetande.
Man kan väl föreställa sig, att knapt någon
Officer gick förbi Antoinette, utan att begära
ett glas Schnick af henne, eller utan att göra
henne en kompliment för hennes mod och hen-
nes goda varor,
En dag erinrade man sig, att en sergeant
vid minörerne, vid namn Fabre, som qvar-
blifvit i eskarpen under fästningens eld, och
skulle stadna der fyra dagar, var utan föda.
Flottbron hade blifvit borttagen, och eldens
våldsamhet gjorde vägen dit ytterst farlig.
Antoinette Moreau var händelsevis närvaran-
de under det man talade härom. Innan någon
visste ordet af, beger hon sig på väg, skjuter
ut flottorna, för två dagars provision till de
arbetande och återvänder frisk och helbregda
midt under et hagel af kulor och projektiler.
Den 23.Deeember på morgonen föreställdes
hon Marskalken och Prinsarna, som i armdtens
namn tackade hånne för sin tapperhet.
Då Konungty efter fälttågets slut utdelade
belöningar åt armeen, blef icke heller Antoi-
nette Moreau bortglömd Hon erhöll ett he-
derskors. Men när hon blef underrättad derom,
kunde hon icke bära denna utmärkelse, utan
nedsjönk afsvimmad vid Regementets fana. Ko-
nungen gick då sjelf fram och fästade korset
på henne.