Den ovanliga beligenhet, hvaruti Armdens Pensions-Kassa befinner sig, att ej kunna utlåna sine pe nningar, enligt de föreskrifter Förvaltarne fått sig förelagde, har föranledt Kgl. Maj:t att sammankalla Arincens Fullmägtige till den 16 nästkommande Februari. Med anledning häraf har Insändaren fallit på en idd, som han önskade att hvarje Delägare i Kassan icke ville lemna utan uppmärksamhet. Kassan far nu icke utlåna penningar på annan säkerhet än första intekning i egendomar yå landet och förmodligen äfven stenhus i Stockholm. Häraf skulle förr eller sednare den nu inträffade svårigheten framkallas; ty oberoende egendomsinnehafvare låna icke, och bland de beroende skulle slutligen ingen mera finnas, som icke ägde sin egendom graverad, naturligtvis alltid med en första inteckning. Då upphör de äfven möjligheten 10 Armedens Pensions-Kassa utt få sine outlånte oc ch årligen inflytande betydiige suminor förräntade. En sådan Kassa sosa denna, hvilken är uti ett årligt stigande, måste derföre grunda sin utlaving icke allenast på fastigheter, hvilkas esare kanske blott en gång 1 sin lefnad behöfva, och i alla fall efter ofvannämnde grunder blott en gång kunna få låna, utan äfven på näringarna och handelsrörelsen, som ständigt omsätla nya sturmmor, som genom naturen af sina yrken, alltid skola begagna alla tillgångar till penningar som förete sig. Med en sådan förändring, klokt ordnad, är Insändaren ölverivgnd, att hassan aldrvix skulle konmunit uti ett sådant bryderi, som det närvarande, och den 03 fatliga, i j mförelse med andra Arvmder torföict läönta Svenska Armen, skulle ändock kunna hi alt i bredd med sitt eget iniv vik tillgång för utveckatt mänsen skall kulltasta idsen om denna förändring, blott för det nya den inuvbär, och alt många mmvändningar komma att söras emot möjlishete nn; men om när gon af anmnsens na bäifvande Fullmästise funne denna ide af lika stor vist och nytta sem Insändaren, så. lorde inar åtminstone få hoppas. att se frå