tryckligen äro besfämla till utkreditering åt sådauc personer som kunna prestera borgen och säkert ej skola sakna föreskrifts enlig afsättning. I fall dessa Her Bandshöfdingars projekt skulle följas, så förfelas derigenom helt och hållet Subskriptionernes ädla syftning, och gåfvorne i deras län må bli huru stora som belst, så öka de likväl ej med en en la brötkakatilig ångeni Norrland, om än dea otroliga hanvdelse skulle inträffa, att undsättnings-säden vore obegaguad, och följakteligen — gåfvo-beloppet finge lyftas der efter anvisning, hvilket åter ej kan ske utan känbar skada för de personer, som utan att vara tiggare likväl påräknat kreditiv-fondens undsättning för fyllaudet af sina behofver. Då den cenoskildta välgörenheten påkallas till förmån för en af missväxt vaulottad provins, och rikeliga gäfvor i spanmäl i följe deraf sammanskjutas, sa är gilvarnes mening utan tvifvel att medelst dessa gålvor öka .sädes-tillgängen der, ej att genom dess utbyte emot redan ditkommen och tör provinsen bestämd uudsättuivng gifva åt en klass medborgare, hvad som på samma gang fraåntages en annan. Staten, som härigevom helt oväntadt finge ersättning för sina undsättnings-förskotter, vore eljest den egentligen vinnande på sammanskotten, hvilket sannolikt ej kan vara gifvaraes mening. Jag anhåller således, på mina nödställde landsmän. vägnar, att deras välgörare matte fästa såsom vilko: vid gåfvornes ailimnande, att dessa utan något slag utbyt: måtte afsändas till Stockholm, för att, som hittills skett, derifrån fördelas på Norra Länen som mest lidit af missvåxten. Gåfve-spaamälens transport till Norrland möter ingen svarighet och kan ske utan kostnad eller besvär för Länsauktoriteteroe, särdeles sedan Gross handlaren Giljevaleh i Stockholm ej allenast sjel! åtagit sig mottagning och skeppning af den der tevererande spannmål, utan äfven fogat avustalt om gåfvornes mottigande i alla sjöstäder, af de orter, der subskription blifvit öppnad. Vesterhottn i nge. rr Sr