Hvad händer? Fjor ton dagar efter bröllop-
pet, en afton då Pemble var bortrest åt lan-
det, och Frun satt ensam hemma vid sitt the
bord, knackar det på porten, som uppläses.
Någon höres med häftighet fråga efter Frun i
huset, derefter störta uppför trappan, och in-
nan vår Mistriss ännu hunnit förtära sin toast
eller råstade hvetbrödsskifva till slut, inträder —
hennes förra man lifslefvande.
Vi lemna åt Läsarens inbillning hvilka ömse-
sidiga känslor, som detta oförmodade återse-
ende, under lika oförmodade omständigheter,
måste väcka på båda sidor. Vi känna endast
följden deraf, som var den, att Mistriss Pem-
ble tog en kappa och hatt på sig, ett lite!
knyte i handen, och inom få ögonblick följde
med den solbrända Styrmannen ur huset, til!
portvaktarens stora förvåning. Hon lemnade
dock en biliett på thebordet, hvari hennes man
vid hemkomsten underrättades, att hon icke
längre ansåg sig berättigad tillhöra honom, i
anseende till de äldre och heligare rättigheter
till hennes person, som nu gjort sig gällande.
Hon begaf sig nu med sin man till ett hus
i Lambeth, hvilket han äfven tillkännagifvit i
biljetten.
Samma afton återkommer Pemble. Han ser
förgäfves efter sin Fru, finner biljetten på bordet,
och skyndar genast efter till det anvista stäl-
let. Nu fick saken ett allvarsammare utseen-
de. En bäöftig ordvexling uppstod mellan de
båda gifta männerne, hvilken slutligen blef så
allvarsam, att en på Queensqvare boende Magi-
stratsperson måste tillkallas för att slita den.
I Han hänsköt frågan i första instansen till Frur
sjelf; och som hon med gråt och snyftningar
i I hängde fast vid sin första kärlek, resolverade
I han att hon tills vidare skulle förblifva Fru
I Gollond, med afseende jemväl derpå, att Styr-
I mannen var den som hade jus possessionis,
a Här återstod ingenting för Mr Pemble. Ala-
I ry sträckte gråtande handen till afsked, men
i I ville ej följa honom. Han begaf sig således
I hemåt, men hade under vägen säkert kastat sig
, Ii Themsen, om icke en mängd personer, hvil-
kas nyfikenhet hade blifvit väckt af hans högt
- yttrade förtviflan, hade hindrat honom deri-
7 från. Emedlertid kunde ingenting stilla smär-
tan öfver hans förlust; han intogs af en djup
melankoli, kunde icke mera förmås att tala
fl vid någon menniska, och frågade icke ens ef-
, ) ter sina affärer.
- Gollond och Mary reste inom några dagar
- I tili Plymouth, för alt der bosätta sig. Men en
t sjöman trifs icke länge på land; ban är obeständig ;
r I som det våta clementet. En vacker dag be-
a I fann Gollond sig åter ute på occancen, utan att
- I hans hustru visste af det. Detta slag var lik-
I väl för hårdt, och det offer hon gjort sina för-
tl sia pligter alltför stort, för att hon icke skul-
- Ile hämnas. Hon reser således å nyo till Lon-
N don, och återvänder i sin andra mans armar,
a I som ännu älskade henne så mycket att han med
tt gle a aterlog henne.
ut besynnerligt rykte hade väl i anledning
n, j af den vackra Fruvs försvinnande utspridt sig
- i gqvarteret, genom portvaktarns berältelse om
nn I den främmande karlens besynnerliga ankomst,
n Men då de båda makarne öfverenskommit att
PE