Hvad händer? Fjor ton dagar efter brölloppet, en afton då Pemble var bortrest åt landet, och Frun satt ensam hemma vid sitt the bord, knackar det på porten, som uppläses. Någon höres med häftighet fråga efter Frun i huset, derefter störta uppför trappan, och innan vår Mistriss ännu hunnit förtära sin toast eller råstade hvetbrödsskifva till slut, inträder — hennes förra man lifslefvande. Vi lemna åt Läsarens inbillning hvilka ömsesidiga känslor, som detta oförmodade återseende, under lika oförmodade omständigheter, måste väcka på båda sidor. Vi känna endast följden deraf, som var den, att Mistriss Pemble tog en kappa och hatt på sig, ett lite! knyte i handen, och inom få ögonblick följde med den solbrända Styrmannen ur huset, til! portvaktarens stora förvåning. Hon lemnade dock en biliett på thebordet, hvari hennes man vid hemkomsten underrättades, att hon icke längre ansåg sig berättigad tillhöra honom, i anseende till de äldre och heligare rättigheter till hennes person, som nu gjort sig gällande. Hon begaf sig nu med sin man till ett hus i Lambeth, hvilket han äfven tillkännagifvit i biljetten. Samma afton återkommer Pemble. Han ser förgäfves efter sin Fru, finner biljetten på bordet, och skyndar genast efter till det anvista stället. Nu fick saken ett allvarsammare utseende. En bäöftig ordvexling uppstod mellan de båda gifta männerne, hvilken slutligen blef så allvarsam, att en på Queensqvare boende Magistratsperson måste tillkallas för att slita den. I Han hänsköt frågan i första instansen till Frur sjelf; och som hon med gråt och snyftningar i I hängde fast vid sin första kärlek, resolverade I han att hon tills vidare skulle förblifva Fru I Gollond, med afseende jemväl derpå, att StyrI mannen var den som hade jus possessionis, a Här återstod ingenting för Mr Pemble. AlaI ry sträckte gråtande handen till afsked, men i I ville ej följa honom. Han begaf sig således I hemåt, men hade under vägen säkert kastat sig , Ii Themsen, om icke en mängd personer, hvilkas nyfikenhet hade blifvit väckt af hans högt yttrade förtviflan, hade hindrat honom deri7 från. Emedlertid kunde ingenting stilla smärtan öfver hans förlust; han intogs af en djup melankoli, kunde icke mera förmås att tala fl vid någon menniska, och frågade icke ens ef, ) ter sina affärer. Gollond och Mary reste inom några dagar I tili Plymouth, för alt der bosätta sig. Men en t sjöman trifs icke länge på land; ban är obeständig ; r I som det våta clementet. En vacker dag bea I fann Gollond sig åter ute på occancen, utan att I hans hustru visste af det. Detta slag var likI väl för hårdt, och det offer hon gjort sina förtl sia pligter alltför stort, för att hon icke skulIle hämnas. Hon reser således å nyo till LonN don, och återvänder i sin andra mans armar, a I som ännu älskade henne så mycket att han med tt gle a aterlog henne. ut besynnerligt rykte hade väl i anledning n, j af den vackra Fruvs försvinnande utspridt sig i gqvarteret, genom portvaktarns berältelse om nn I den främmande karlens besynnerliga ankomst, n Men då de båda makarne öfverenskommit att PE