Kaleivoskop.
Två Mänsers Huvstev. För några år sedan
gick en Engelsman vid namn Gollond till sjös,
och lemmade sin unga nygifta maka qvar i
London. Hans afresa kostade förskrväekligt på
henne, hon gret, vred händerna, och svimmade
slutligen när han steg i slupen, som skulle föra
honom till skeppet, så att hon sanslös måste
bäras hem af några vänner. Under flere långa
månader satt hon såsom en annan Ingeborg i
sin enslighet, suckade efter sin bortfarne älsk-
ling och såg åt stjernorna. Slutligen var tiden
inne då hennes Gollond skulle återkomma.
Hvarje dag sökte hon med begärlighet det be-
kanta fartygets namn på Skeppslistorna. Men
förgäfves, hennes Gollond kom icke mer. Man
föreställe sig hennes ångest.
Men blonda Mary (så nämndes hon af
grannarna) var icke blott en känslofull, utan
äfven en ovanligt skön qvinna, Man kan der-
före lätt föreställa sig, att det icke skulle sak-
nas de, som bemödade sig att trösta henne. Ett
ar himmelska blå ögon, glänsande af tårar
hafva alltifrån verldens skapelse varit kända
för en förtrollande verkan på karlarnas hjer-
tan; och det dröjde icke länge, förrän Mary,
såsom en annan Penelope var omgifven af ett
dussin friare, Ibland dessa utmärkte sig 1syn-
nerhet en ung välmående bhandtverkare Mir
Pemble, för sitt öma, men tillika blygsamma
umgängessätt, En viss frändskap uppstod snart
mellan deras själar. Mary hade redan börjat
gifva allt hopp föricradt att få återse sin man,
och härtill bidrog mycket ett rykte att farty-
get vore förlist, hvilket utspridde sig genom en
hemkommande matros, som berittat att han
ensam blifvit räddad vid ett skeppsbrott utan-
för ön VYhigt, ehuru han, sanningen att säga,
bade rymt derifrån på ett annat fortyg,