skönaste mening nyttig till allt; den är lju:set i all bildning, roten i all förädling, och endest genom det som i vetenskaperna varit religion, mmcdyctande af Gud i dem, hafva de gjort menniskan till menniska. — Utan Religionen hade hon i denna stund irrat halfvild i skogarne, emedan ingen öfvergång från vildhet till humanitet utan den är tänkbar. — Att Religionen missbrukats, att den föranledt villor och krig och brott, kan af den religiösa menniskan ej anvuorlunda förstås, än alt man i stället för det Gudomliga väsendet satt en positif form, och bevisar blott så mycket mera detta väsendes nödvändighet, och nödvändigheten att söka det, icke blott i en sådan positif form, utan i all vetenskap, allt samhällslif. Det är också detta, det är känslan af denna nödvändighet, som ligger på djupet af vår tids anda. Den känner, att Religionen ej lefver, om den ej lefver i menniskans verldsliga kunskap, hemlif och politik , och att äfven dessa oupphörligt måste föra oss till Gud, eller ifrån honom. Den känner, att den unga generationens undervisning och uppfostran måste vara totalt religiös, om den ej, lik sina af sin dödfödda och gudlösa kunskap förnedrade fäder, skall i Religionen se en blott söndagsdrägt och ett opus operatum. — Den känner, eller skall känna, att en Religions-undervisning, som icke har högre anspråk, än att genom sina dogmatiska utanlexor utgöra en n5dtorfug del I af Undervisningen i det hela, ofta motverkar sitt eget ändamål, och att sann, subjektif Religion endast kan vinnas genom hela undervisningens rigtning till Gud, endast derigenom, att den undervisade i verldshistorien, i samhällsbegreppen, i naturkrafterne söker och finner samma Gud, som i Bibeln och Katechesen, (Forts. e. a. g). RR