skönaste mening nyttig till allt; den är lju-
:set i all bildning, roten i all förädling, och en-
dest genom det som i vetenskaperna varit religion,
mmcdyctande af Gud i dem, hafva de gjort men-
niskan till menniska. — Utan Religionen hade
hon i denna stund irrat halfvild i skogarne, e-
medan ingen öfvergång från vildhet till huma-
nitet utan den är tänkbar. — Att Religionen
missbrukats, att den föranledt villor och krig
och brott, kan af den religiösa menniskan ej
anvuorlunda förstås, än alt man i stället för det
Gudomliga väsendet satt en positif form, och
bevisar blott så mycket mera detta väsendes
nödvändighet, och nödvändigheten att söka det,
icke blott i en sådan positif form, utan i all
vetenskap, allt samhällslif. Det är också detta,
det är känslan af denna nödvändighet, som lig-
ger på djupet af vår tids anda. Den känner,
att Religionen ej lefver, om den ej lefver i men-
niskans verldsliga kunskap, hemlif och politik ,
och att äfven dessa oupphörligt måste föra oss
till Gud, eller ifrån honom. Den känner, att
den unga generationens undervisning och uppfo-
stran måste vara totalt religiös, om den ej, lik
sina af sin dödfödda och gudlösa kunskap för-
nedrade fäder, skall i Religionen se en blott
söndagsdrägt och ett opus operatum. — Den
känner, eller skall känna, att en Religions-un-
dervisning, som icke har högre anspråk, än att
genom sina dogmatiska utanlexor utgöra en
n5dtorfug del I af Undervisningen i det hela, of-
ta motverkar sitt eget ändamål, och att sann,
subjektif Religion endast kan vinnas genom he-
la undervisningens rigtning till Gud, endast deri-
genom, att den undervisade i verldshistorien,
i samhällsbegreppen, i naturkrafterne söker och
finner samma Gud, som i Bibeln och Kateche-
sen,
(Forts. e. a. g).
RR