som den derigenom åsamkat sig, oaktadt den
betydande skadeersättning, som den visste för-
skaffa sig.
Ack! låtom oss icke försmå den dyrköpta er-
farenheten af krigen 1814 och 1815. Låtom
oss icke nära några Önskningar, hvilkas uppfyl-
lande skulle medföra för oss ännu mera ondt.
Må vi icke sätta vårt hoppp på utbrottet af en
allmän brand, hvars lågor kunde fatta i vår e-
gen boning. Ett allmänt krig genom vårt för-
vållande, företaget i förening med Preussen, Ö-
sterrike och Ry vssland mot Fr ankrike och Eng-
land, eller mot England ensamt, må blott äga
rum 1 högsta nöd.
Vi vilja icke tala om de oräkneliga offer ett
sådant krig skulle kosta oss, och om det till-
stånd af vanmakt, i hvilket det skulle störta
oss, efter de kraftansträngningar vi redan gjort;
vi vilja icke tala om den fullkomliga förstö-
ringen af vår handel, om det stillestånd som
skulle inträffa i oräkneliga industrigrenar, af
hvilka medelklassen, denna statens sena, häm-
tar sin näring, vi vilja, för att. bevisa hvad vi
sagt, blott betrakta följderne af krigets ut-
ång.
Hvilka skulle väl dessa följder blifva för oss,
i händelse det lyckades de östra makterne, alt
för tredje gången böja Frankrike under styr-
kan af deras vapen? Väl hafva dessa makter
erkänt Belgiens oafhängighet; men hvem går
oss i borgen, att under tvånget af de omstän-
digheter, som åtfölja ett allmänt krig, detta er-
kännande ej kunde återtagas. Kunde ej dessa
makter, så snart styrkan vore på deras sida,
gifva efter för deras önskningar, som ännu all-
tid tänka på en restauration i Belgien, och, i
trots af vårt motstånd, åter kedja oss tillsam-.
mans med detta land? Skulle de ej vilja åter-
ställa och förstärka den gamla och oduglig
befunna förmuren mot Frankrike, huru up-
penbart det ock ligger i dagen , att vid första
upprorsskri i Briissel den åter skulle omstörta,
och åter ulsätta oss för samma lidanden under
hvilka vi nu sucka?
Men än om Fransmännen segrade? Måste vi
icke då vid den blifvande freden skatta oss
lyckliga, om än mycket hårdare vilkor före-
skrefvos oss, än dem man hittils erbjudit
villkor genom hvilka alla våra intressen upp-
offrades för Belgiernes anspråk? Ar det icke
mer än möjligt, att ännu större lidanden då
skulle träffa oss? Man betänke blott Frankrikes
herskningslystnad och eröfringsjuka , som efter
ett lyckligt krig icke mera behöfde hafva und-
seende för någonting. TIivem skall. då skydda.
Hollands oafh ängighet?
Så länge jorden bebos af menniskor, som lif-
vas af ävelystnad, skola äfven krigen fortfara.
Idealet af allmän, evig fred var blott en from
dröm hos en ädelsi mnad man. Krig är ett nöd-
vändigt ondt, men derföre kan det också blott
:
då vara önskvärdt, när man på ingen annan
vår kan komma till en billig fred.
Men till denna bedröfliga höjd har nöden
änmr icke stigit. Ännu är det er möjlighet
och till och med en sannolikhet, att genom un-
derhandlingar tillvägabringa freden; ja, vi troj
ess kunna ådagalägga, att elit sedan underhand-
Rasarnes hörilan. dåssa ännu aldri varit så
sa