.
Kalridoskop.
GrreveN som Hunp. Nyligen blef 1 London
Fru Märtha Fuller, hvars man håller sopphus,
uppkallad för polisen, i anledning af klagomål
af Grefve Robe, en ålderstigen Fransman af
ganska klen statur, som påstod att hon på
våldsamt sätt arfallit hans person.
Klaganden herättade, att hans helsa en tid
bortåt varit ömtålig, och att han hyrt rum i
samma hus, der soppkokaren bebodde nedra
våningen. Till all olycka kunde han hvarken
komma ut eller in, utan att passera försäljnings-
iummet, och som han ej haft lust öka antalet
af Fru Märthas kunder, emedan han fruktade
att hans mage ej skulle finna sig väl af hennes
köttspad, så begagrade hon hvarje tillfälle att
förolämpa honom. Han hade derföre funnit sig
nödsakad krypa på händer och fötter genom
rummet, för att ej blifva bemärkt af henne, der
hon satt bakom disken. Märom aftonen han
skulle gå bort, tog han på sig sin ludna pels,
och skulle just stjäla sig ut, på vanlig väg och
på vanligt sätt, då Fru Märtha blef honom
varse, trippade opp från sin ländstol, och ro-
pade: hvad är det der för en otäck hundrac-
ka!? hvarvid hon gaf honom en sådan knulf 1,
hvad Grefven kallade, baksidan, att han cj
blott gjorde en kullerbytta, men äfven snurra-
de ikring ett par gånger på det smutsiga golf-
vet. — Härvid visade han sin pels, som befanns
i ett mindre snyggt skick.
Fru Märtha förklarade på det högtidligaste,
att hon trodde den knulfade varelsen hafva va-
vit Michel Stubbs stora Newfoundlandsbund,
som alltid snokade omkring efter ben och kött-
stycken, och stal allt hvad ban kom öfver; och
han försäkrade att hon icke märkte sitt miss-
tag, förrän hon hörde skillnaden i ljud. (Åhö-
rarne skratta.
Stubbs (en hundmatare,)som hörde hvad he-
der man visade hans Bloss, försäkrade Lord-
majorn att fru Märthas sopphus vore det sista
ställe i verlden, dit hans hund ville gå; ty dju-
ret visste nog göra skillnad på den mat han fick
af Stubbs, och den draf, hvarmed Fru Mär-
tha trakterade sina gäster. (Högludt skratt.)
Hon hade dessutom sparkat gentlemannen rätt
hårdt.
Fru Märtha, Tig Nistilia min kära Stubbs.
Fag Er till vara, att det ej går fr på samma
sätt, som hundens förra herre. Han gick ur