JO VV VAA OA PEPE rare nittio nie hundradedelar af all den mediciniska så anspråksfullt kallade erfarenhet, hvarmed våra Bibliothek äro uppfyllde, hör till samma kathegori, som Homöopathernas, och har ytterst härflulit från samma misstag, som deras. Också hör man sjelfyve Hippocvates, den medicinska erfarenhetens fader, i sin första Aforistn klaga, att erfarenheten vore opålitiig (Experientia fallax). Oaktadt min fullkomliga öfvertygelse om omöjligheten, alt någon läkekraft skulle kuanna finnas i en homöopatisk dosis, vill jag för öfrigt likväl ej bestrida, det ju många menniskor skulle genom homöopatisk behandling kunna blifva till helsan förbättrade eler fullkomligt återställda: naturligtvis icke genem behandlingens verksamma ingripande i organismen; utan tvärtom just genom det tillfälle, som lemnades naturen att hjelpa sig sjelf. Sålunda kunde t. ex. många Itypoechondrister och andra så kallade Jubillningssjuke få sin hunger och törst efter medikamenter stillade, utan att behöfva med starka apothekssaker dagligen skaka organismen i dess grundvalar. Och genom homöopatisk behandling skulle många, hvilka i åratal försmägtat till följd af receptskrifvande dagsverkares oförståndiga beställsamhet, kunna öfvervinna en svaghet och sjuklighet, som endast medikamenterna förorsakat och underhållit. Om alla sådana, och inga andra. blefve föremål för hotmöopatisk behavdlingt neml. inga, som verkligen vore i behof af Lä karekonstens verksamina biträde; så skulle homöopathien nästan kunna anses för et slags medel i försynens hand, icke blott alt rädda många menniskor, som eljest skolat för korta sitt Lif med medicin: utan äfven att på skynda utrotandet af den barbariska media ment-hopsmörjelsens förderfliva surdeg. Men som jag i alla afseenden, och sålunda äfven här, anser olofligt att af något slags beräkning da:tinga med det sanna och rätta; så har jag ic ke kunnat underlåta att efter förmåga sök: hejda Homöopatbiens vidare utbredning. ta har jag dessatom trott mig så mycket trys— gare kunna göra, som jag med fullkomlig tl försigt hoppas, att den revolution, hvari Lä karekonsten redan befinner sis, skall i alla fölf gå sin gång, och leda till Hippocratisk euhclhet; samt desto säkrare, ju lugnare det sker, utan ytterligheter, utan uppoffring af menniskolif. Jag har derföre genom mitt. uppträdan— de mot Homöopathien, blott velat hindra der samma alt genom ytterligheter och passiva mord störa gången af den redan började medicinska revolutionen, på det att den jäsning, hvari Medicinen befinner sig, måtte få tillbörligen fulländas, och sanningen blifva desto klarare, ju långsammare grumlet får frånskiljas och falla till bottnen. Till detta grummet räknar jag båda de motsatta ytterligheterna; nemligen icke blott den nya FHomöopatliten , Som gäckar den lidande menskligheten med tomma spegel fäkterier, och overksamt åskådar de sjukas un dergång: utan äfven det gamla Medikaments— räseriet , som förordnar Medicin för hvarje minsta tecken till opasslighet, kanhända med anmaning om skyndsamhet med tillredningem, på det opassligheten ej må förså. innam medi.