traherar de använde doserna ifrån Decillionen: så häpnar jag att finna det ursprangliga förrådet ännu vara nästan lika fullt. Med allt mitt väknande har jag nemligen ännu icke ens förmått att af decillionens första tiotal borttaga värdet af en enda hel enhet, och mnedsätta det ända till Vioz eller med andra ord: att minska Deciliionen ända till goo,ooo Nonillioner. Ännn återstår i denna första enhet icke mindre än 29.999 Nonillioner, gg9y9,999 Octillioner, lika mänga Septiliioner och Sextillioner, samt öfver )96,090 Qvintillioner. När jag vill bjuda titl att skåda ned i det ofantliga djupet af dessa sifferförhållanden, så svindlar det för min bliek, och jag bäfvar af häpnad tillbaka, såsom vid tanken på en evighet. — Om jag derföre icke vill lemna räkning sen alldeles oafslutad; så mäste jag äfven här öfvergifva det någorlunda fattligt detaljerade räknesättet, och taga min tillflykt till ett ännu vida mera summariskt. Sedan jag nemligen ifrån Decillionen subtraherat de redan använde medikamentsdoserna, vill jag med dem dividera återstoden. Derigenom kommer jag till ungefär samma resultat, som förut vid vattnets uppmätning, nemligen att ännu icke blifvit användt fullt en enda 200 Qvadriliondel af det ursprungliga medikaments-granet: eller med andra ord: att 200 Qvad: illioner gånger 106,000 år skulle erfordras för alla de ofvan antydde varelserna. att hinna, med oförminskad intagning, göra ända på ett enda gran läkemedel. Att gifva läkekraft åt en sådan fördelning, dertill förslår ingea mensklig armstyrka, med hurudana slag som helst. Och den som aldrig så litet bjudit till att göra sig en föreställning om en Decillions obegripliga storhet , lär knapt kunna undgå att finna fördelninsen af ett gran Läkemedel i decilliondelar så ytterst orimlig, att han nästan måste blifva frestad att misstänka, det Homöopathiens Uppfinnare endast velat derige nom göra den grymmaste satir, icke blott särskilt öfver den tanklöse Receptskrifvaren och den i sin blindhet inbilske Naturforskaren; utan äfven i allmänhet öfver hela Läkarekonsten och sjelfva det menskliga förståndet. Någon torde likväl åberopa erfarenhetens vittnesbörd för de homöopathiska läkemedlens förmåga, dels att hos friska menniskor åstadkomma vissa sjukdomstillstånd; och dels att återställa helsan hos dem, som lida af dylika Jukdomar. — Hvad verknvingarne på de friska beträftar; så torde de väl böra tillskrifvas endast Intagarnes egen inbillning: och resultaten skulle troligen blifvit helt annorlunda, om de fått sina Homöopathiska doser till Lif, utan att sjelfve veta när eller hvad. — Beträffande sjukas tillfriskning under Homöcphatisk behandling; så bevisar detta bleit, att helsan ofta kan återvinnas, utan allt medi inskt biträde, genom sträng. didt, Patientens tro och naturens eget bemödande eller den så kallade vis medicatrix nature. — Herrar fomöopather torde derföre benäget ursäkta, att jag tills vidare misstänker, det de vid sina försök begått det felet att anse alla följder för verkningar; och att de sålunda ansett alla förr ändringar 1 menniskan, hvilka inom en viss tid följt på intagningen af de homöopathiska doserna, för verkningar deraf, då