feter varit i vägen för underhandlingen samt utan att, såsom 1788 vid det af Ins, anförda: Quistrum, gästa hos fienden under sjelfva slaget. . Slutligen ber Förf. ännu en gång Ins..: vära fullt öfvertygad, att lika litet det någonsin fallit honom in, att i någon mån vilja förringa Gr. Tolls förtjenst i afseende på meranämde conventions tillvägabringande eller, så utan all fåfänglig ärelystnad, som han i sin obetydlighet städse varit och vill förblifva, tillägna sig den minsta del deraf, lika gerna hade han Önskat, att slippa se det, som ban mäst värderat, sin lefvads frid störd, först genom det dåvarande, i anseende till f. d. Konvungens kända lynne, mindre behaghga uppdraget, och nu längre än sekel derefter genom en lika forcexad replik, i följe af några enkla uppå lätt verificerade siffror beroende fakta, hvilka han till upplysning af dåvarande Franska behandlingen utaf en eröfrad Svensk provins ansåg sig böra för historien bevara, samt att han, hvad den nu väckta frågan beträffar, skall göra sig ett särdeles nöje af, i fall Ios. behagar taga dess adress hos Redaktionen, att ännu närmare och utförligare än detta blads utrymme kar medgifva, söka verificera äfven denna; utan att — om ban också dervid med Ins, hlikvat flugan, som framrullade vagnen — någonsin komma att räknas till spyflagors antel samt falla in i en ton, hvilken icke tillhörer Förf. lynnve och seder, eller fortsälta en strid, öfverflödig för Gr. Tolls ära och minne. Rn a FaR Aa Ta aa Ra a RR AR DE AR ARR bt ÄR 0