feter varit i vägen för underhandlingen samt
utan att, såsom 1788 vid det af Ins, anförda:
Quistrum, gästa hos fienden under sjelfva
slaget. .
Slutligen ber Förf. ännu en gång Ins..: vära
fullt öfvertygad, att lika litet det någonsin fallit
honom in, att i någon mån vilja förringa Gr.
Tolls förtjenst i afseende på meranämde con-
ventions tillvägabringande eller, så utan all
fåfänglig ärelystnad, som han i sin obetydlig-
het städse varit och vill förblifva, tillägna
sig den minsta del deraf, lika gerna hade han
Önskat, att slippa se det, som ban mäst värde-
rat, sin lefvads frid störd, först genom det
dåvarande, i anseende till f. d. Konvungens
kända lynne, mindre behaghga uppdraget, och
nu längre än sekel derefter genom en lika
forcexad replik, i följe af några enkla uppå
lätt verificerade siffror beroende fakta, hvilka
han till upplysning af dåvarande Franska be-
handlingen utaf en eröfrad Svensk provins
ansåg sig böra för historien bevara, samt att
han, hvad den nu väckta frågan beträffar,
skall göra sig ett särdeles nöje af, i fall Ios.
behagar taga dess adress hos Redaktionen,
att ännu närmare och utförligare än detta
blads utrymme kar medgifva, söka verificera
äfven denna; utan att — om ban också der-
vid med Ins, hlikvat flugan, som framrullade
vagnen — någonsin komma att räknas till
spyflagors antel samt falla in i en ton, hvil-
ken icke tillhörer Förf. lynnve och seder, eller
fortsälta en strid, öfverflödig för Gr. Tolls
ära och minne.
Rn a FaR Aa Ta aa Ra a RR AR DE AR ARR bt ÄR 0