SH De hd hörd redttetndtndt I VV Altefähr eller Rygen, som Gen. Reille varit nära, att utan H. E. Grefve Essens enträgna föreställningar fängslig qvarhållas. Denna hän-: delse tilldrog sig nämligen långt förut i Juli månad s. å. i Stralsund, då fästningsn af Reille förnyadt uppfordrades, efter det Gustaf Adolf undanbedt sig alla Franska parlementärer. Händelsen är notorisk och äfven anförd i Doct. Carl Venturinis Geschichte der Kriege 1807—12, och som Förf. vill påminna sig, något derom i i:sta Afdeln. af Histor. tafla. af f. d. K. Gustaf Adolfs senare regeiingsår, utgifven år 1810. Dessutom hade Gvref Essen, som äfven kändt är, efter reträtten till Rygen icke mera något Militärbefäl, således icke heller någon vidare befattning med parlementärer. 5. Att den omnämda civila beskickningen icke kan ha gjorts i ändamål, att äfven å Franska sidan förbjuda parlamentering , är skäligen klart, emedan dels ett dylikt tillkännagifvande, så långt efter hvad ifrån Svenska sidan derom blifvit antydt, skulle ha varit lika orimligt som öfverflödigt, dels också efter allt militäriskt bruk helt enkelt skulle ha blifvit förkunnadt genom en Fransk militär vid Svenska förposterna eller till Commendanten på Altefabr, till exempel genom den dit medföljde Capit. Gödeke, utan att emot allt sundt förnuft skicka åstad dermed en odokumenterad och, som det föregifves, afskedad lös civil person ända till Konungens eller. Grefve Tolls högqvarter, deraf meningen skulle ha varit lika obegriplig eller dårbusmässig, som verkan fautiv. Den af Ios, sjelf medoifna beskickningen måste således påtagligen ha innefattat ett helt annat ärende, och som Gr. Tolls sammanträde med Marsk. Brune samt Conventionens afslutande skedde dagen derefter; så torde det icke för någon kunna förefalla så otroligt, att nämde ärende hade afseende just derpå och länder det Gr. Toll till så mycket större heder, att initiativet icke kom ifrån honom, samt att han förstod begagna äfven denna omständighet till erhållande af så mycket fördelaktigare vilkor, hvilka, med mindre inquietude samt skickligare bedömmande eller bättre kännedom af omständigheterna på Svenska sidan hos Marsk, Brune, torde ha blifvit ganska tvifvelaktiga, samt derföre ock ådrogo honom den äfven på afstånd skarpsyntare Napoleons fullkomliga samt långvariga onåd. Att i öfrigt Grefve Toll lät särskilt anmäla sig genom sin Adjutavt, och icke gerna kunde infinna sig blott i följe af en hälsning genom en till honom afsänd person är naturligt och begripligt, liksom att det icke kan ha varit den enda gången, då Gr. Toll lemnat ensamt tillträde samt med vanlig avtighet hos sig emottagit någon honom uppvaglande person, hvars ärende han sjelt icke förut kunde känna eller behöfde redogöra för sin omgifning, och hvars skyndsamma återresa icke kunde vara honom likgiltig. Mångfaldigt har åfven händt och visst icke sista gången 1714 i Rastadt, att ömsesidiga befälhafvare, såsom då sjelfve Eugen och Villars, sammantvädt, för att med a aa fer RR IT ee ee a LT