SH De hd hörd redttetndtndt I VV
Altefähr eller Rygen, som Gen. Reille varit
nära, att utan H. E. Grefve Essens enträgna
föreställningar fängslig qvarhållas. Denna hän-:
delse tilldrog sig nämligen långt förut i Juli
månad s. å. i Stralsund, då fästningsn af
Reille förnyadt uppfordrades, efter det Gustaf
Adolf undanbedt sig alla Franska parlemen-
tärer. Händelsen är notorisk och äfven an-
förd i Doct. Carl Venturinis Geschichte der
Kriege 1807—12, och som Förf. vill påminna
sig, något derom i i:sta Afdeln. af Histor. tafla.
af f. d. K. Gustaf Adolfs senare regeiingsår,
utgifven år 1810. Dessutom hade Gvref
Essen, som äfven kändt är, efter reträtten till
Rygen icke mera något Militärbefäl, således
icke heller någon vidare befattning med par-
lementärer.
5. Att den omnämda civila beskickningen
icke kan ha gjorts i ändamål, att äfven å
Franska sidan förbjuda parlamentering , är
skäligen klart, emedan dels ett dylikt tillkän-
nagifvande, så långt efter hvad ifrån Svenska
sidan derom blifvit antydt, skulle ha varit
lika orimligt som öfverflödigt, dels också ef-
ter allt militäriskt bruk helt enkelt skulle ha
blifvit förkunnadt genom en Fransk militär
vid Svenska förposterna eller till Commen-
danten på Altefabr, till exempel genom den
dit medföljde Capit. Gödeke, utan att emot
allt sundt förnuft skicka åstad dermed en
odokumenterad och, som det föregifves, afske-
dad lös civil person ända till Konungens eller.
Grefve Tolls högqvarter, deraf meningen skulle
ha varit lika obegriplig eller dårbusmässig,
som verkan fautiv. Den af Ios, sjelf med-
oifna beskickningen måste således påtagligen
ha innefattat ett helt annat ärende, och som
Gr. Tolls sammanträde med Marsk. Brune
samt Conventionens afslutande skedde dagen
derefter; så torde det icke för någon kunna
förefalla så otroligt, att nämde ärende hade
afseende just derpå och länder det Gr. Toll
till så mycket större heder, att initiativet icke
kom ifrån honom, samt att han förstod be-
gagna äfven denna omständighet till erhållan-
de af så mycket fördelaktigare vilkor, hvil-
ka, med mindre inquietude samt skick-
ligare bedömmande eller bättre kännedom
af omständigheterna på Svenska sidan hos
Marsk, Brune, torde ha blifvit ganska tvif-
velaktiga, samt derföre ock ådrogo honom
den äfven på afstånd skarpsyntare Napoleons
fullkomliga samt långvariga onåd. Att i öf-
rigt Grefve Toll lät särskilt anmäla sig genom
sin Adjutavt, och icke gerna kunde infinna
sig blott i följe af en hälsning genom en till
honom afsänd person är naturligt och begrip-
ligt, liksom att det icke kan ha varit den
enda gången, då Gr. Toll lemnat ensamt
tillträde samt med vanlig avtighet hos sig
emottagit någon honom uppvaglande person,
hvars ärende han sjelt icke förut kunde känna
eller behöfde redogöra för sin omgifning, och
hvars skyndsamma återresa icke kunde vara
honom likgiltig. Mångfaldigt har åfven händt
och visst icke sista gången 1714 i Rastadt,
att ömsesidiga befälhafvare, såsom då sjelfve
Eugen och Villars, sammantvädt, för att med
a aa fer RR IT
ee ee a LT