ra stenkasts afstånd och skyndar fram dit,
legnet strömmar ned, han bultar med ell
nakt på porten. Ingen svarar, - Slutligen
öppnas fönstret ef ev man med nattmössa
på hufgudet, — Hvem klappar? — Enstac-
sars resande, var så god och öppna, jag är
alldeles genomvåt. — Mia vän, vid denna
id öpnar man icke mera sin port. — Jag
ir en ärlig man, — Väl möjligt, men jag
känner Er icke, — Besöker Ni ofta konier
terna i Paris? — Jaj visst, — Nå, jag är
sångaren Molvavis nu ber jag Er, släpp mig
in. — Ja om jag vore ltigtigt säker på alt
Ni verkligen är Molnavi, då ... — Hurao
skall jag kuona bevisa Er det? —. Sjung
för mig den stora scenen ur Pon Juan, —
Men min bäste Herre, regnet står som spön
i marken, — Sjung, annars slipper Ni inte
iny jag bar icke förtroende för någon mnatte
svärmare, — Hvad var här attigöref? Mol
navi bet i det sura äpplet och uppstämde
bravurarien, ackompagnerad af åskans mulb-
rande. — Förträffligt! Gudomligt! det är
han, skrek mannen i fönstret, Merie, spring
ner och öpna för den berömde Molnavi!?
Marie gjorde som han befallde, och Molnar
vi inträdde. Ursäkter från husägarens sida,
försäkringar af Molnavi att det ingenting
hade att betyda; men, fortfor den sednare,
jog måste i morgon sjunga för ett utvalds
auditorium, och jag är rädd jag blir hes;
kan jag icke få kläda om mig bos Er?
Jag beklagar på det högsta; men jag bor e
gentligen icke här, Jag brukar ofta fara
hit ut, men återvänder merendels om afte
aarne till Paris, I dag har jag etadnat
qvar, emedan jag tidigt i morgon ämnar
mig borrt till en auktion i granskepet. —
Men har Ni ingen betjent, hvars kläder jag
kunde få taga på mig? Nej, jog bar endast
en gammal piga har ute, — Nå, så kan
hon låna mig en klädnirg! — Rätt gerna,
svarade den gamla Marie, och framtog
skyndsamt sina söndagskläder. Molnavi, som
fruktade att förkyla sig, kröp genast i kjors
teln, satte en hufva på sig och kastade en
röd sbawl omkiing axlerne, lerrn i huset
lät göra upp ec duktig brasa. Molnavi upp
värmde sig och torkede sina kläder, förtär
de med god aptit den kalla steken och lät
vinet smaka Ssig., Värden, som ver stor
musikälskare , kunde ee mängd Italienska
ariez utantill; han sjöng duetter med Molna
vi, och denne råkede i ifver, glömde sin
löjliga klädeel, sprang omkring i rummet,
sjöng och agerade. Så gick det hela natten
igenom tills indteligen, utmattade ef vin
och sång, de båda rumlaroe lugnt insom-
nade i seamma säng. Följande morgon ville
Molnavi begifva sig på väg, men hans jvärd
llat icke, ett en så ator vwvirtuos skulle gå