sig i Svenska högqvarteret, oaktadt Insända-
rens föregifna fredliga inbjudning till un-
derbanding. I brefvet föreslogs ett sam-
manträde följande dagen i Stralsund. Adju-
tanten uppnådde sin bestämmälse, icke utan
någon svårighet eller villrådighet hos de
Frenska uoderlyda nde Befälhafvarne, ehuru
Adjutanten sade sig hafva varit afsänd in-
van Ar Mandorffs ankorest till Svenska hög-
qvarteret, Man ser deraf att ingenstädes
visade sig spår af dena benägenhet till vän-
lig öfverenskommelse, som Ins, skall hafva
förkunnat. Ins, säger att Grefve Toll bjöd
sig till middag hos Marskalken Brune följan-
de dagen, Men skulle kunna anse denna
uppgift såsom en smädelse mot Grefve Tolls
minne, ty fientliga Generaler lefva vanligen ic-
ke i den slags förtiolighet med hvarandre, ett
de införa grannlefnadens fredliga behag i deras
ömsesidiga reletioner; men författaren tror
bellre att Ins, icke känt det lagstridiga och
oskickliga i en sådan förtrolighet, på hvars
möjligen farliga följder vi i vår krigshisto-
ria bafva ett exempel vid Qvistrum. För-
fattaren är fullkomligt säker att Fältmar-
skalkea Toll ej kunnet göra sig saker till
en sådan glömska af sig sjelf och sin plats;
han föreslog blott ett sammanträde och det-
ta antogs. Den bekanta konventionen af-
slöts då, såsom man vet; men Allmänheten
visste icke förrän nu, att den anonyme Insän-
daren var vid tillfället närverande vid taffeln,
ehuru ban då, enligt hbved han berättar, ej lärer
vidtalt Grefve Toll, I afseende på sjelfva
öfverenskommelsens afslutande förmärktes ock-
så ingen olägenhet af ett sådant underlåtet
vidtalande; konventionen uppgjordes i förtro-
ligt scamtal mellan begge höfdingarne och
uppsattes skriftligen af en för detta ändamål
inkalied person, som förmodligen var Fran-
syska Merskalkens Bandsebreterare,
Såsom karaktersdrag af lugn fältherres
mildbet anförer Insändaren, att Marskalk Bru-
ne blott lät sina jägare oroa fästningen och
ville icke hårdare ansätta den, förän han ha-
de sina 6o pjeser i batteri. Denna mildhet
var dock en ren nödvändighet; ty Marskal-
kens belägvings-artilleri var ännu icke fram-
me vid föstningens utrymmeande, och fält-
artilleri doger icke i brechebatterier. Det
ullhörer kavske snarare Merskalkens krigs-
lycka, att han kunde och fick öppna till och
med å:dje parallelen mot fästningen, utan
ett vara försvarad af groft artilleri, och han
bade för mycken skicklighet att icke begag-
na en så sällsynt frihet. Så tillkom det san-
ningsenliga förhållandet, att Fransyska tiral-
jörerne oroade garnisonen genom skott från
vallarnes närhet, och tillfället till den kas
vekteristiska mildbetens utöfvande, så vidt den
berott af det grofva ertilleriets tystnad, kun-
de föret inträffa med detsammas ankomst,
bvarförinnan fästningen föll i Fransmännens
händer.
Bland otigtigheter bör anmärkas Insända-
ens uppgift, att den till fö d. Konungen, 3
genskap ef parlemenvtar, afsände General Re-
He var nära att fangslig qvarhållas och öfs