(i dSadllutje Us Supplementet N:o 38 till. Tidningen Aftonbladet för förlidet år, har en anonym Insändare låtit under titel: Fältmarskalken Foll och Marskalken Brune, införa en o3rtikel, som i åtskilliga fall behöfver, dels upplysas, dels rättas. Vid den tidpunkt Insändsren omtalar, eller kort före underhandlingarnes öppnande mellan Fältmarskelken Toll ,och Marskalken Brune var författaren af denna uppsats tjenstgörande i förstnämdes högqvarter, och påminner sig med visshet att i de dagarne ingen annan utskickad iefann sig der, än en Tulltjensteman i Stralsund, Mandorff, hvilken sades hafva före Fransmännens inryckande i fästningen bortackorderat sin tjenet. Er Mandorff medförde endast tillsägelse från Fransyska sidan, munrdtelig eller skriftelig (författaren påminner sig icke visst hvilker dera), att all gemenskap mellan Pommern och Rigen vore från och med Hr Mandorffs återkomst spärrad, äfven för parlementärer. Det tyckes vara en klar motsägelse uti att förbjuda kommonikation med den man inbjuder till ölfverenskommelsers afslutandes också påminner författaren sig genska väl det förra, men ingalunda det senare ehuru detta skall hafva blifvit framfördt i enskild: samtel vid thebordet — ett tillfälle då Grefve Tell aldrig var ensam — och hvarvid det glädjefulla utropet jemte omfamningen skall hafva tilldragit sig: begge temmeligea olika Grefve Tolls sätt att förbålla sig mot okända personer. Grefve Toll hade ett sällsynt hervavälde öfver sig sjelf och en stor, temmeligen ofta öfvad, divlomatisk konstfärdighet; månne det ekulie hafva undfallit honom, hvilket inflytande en så otidigt upptäckt benägenhet till öfverenskommelsers afslutande kunnat hafva på underhandlingarne, om den, blott af ovar-. gambet blifvit öfverförd till fasta landet? Således torde denna besynnerliga berättelse i sällskap med flere andra origtigheter, till hvilka Ins. gjort sig skyldig, med allt skäl tunna stanna utan för Historiens område, så att Insändarens egenteliga saldo af sin berättelse blir det obestridt undfångna tbeet och den i alla fall oförklarliga förlägenheten vid ärendets framförande. Ty icke behöfver den trogne vännen af Kovung och Fädernesland, dessutom personligen känd af Konungen, vara förlägen vid framförandet af elt ärende, som syntes lofva fördelar åt Svenska armden i dess brydsamma ställning, och icke heller innebära något bevis på otillbörlig förtrolighet i fienden. — Författaren af denna uppsats misstager Sig måhända, då han förväxler den utsände Hr Mandorff med den anonyme Insändaren, och skall i sådan händelse gerra mottaga rättelse, Emediert!id återtager han fortsättningen af sin framställning. Uppå den erbållve underrättelsen om kommunikationens spärrande, afskickade Faltmarskal. ken Toll ea Adjutant med ett bref till Marskelåen Brumme, med befallning att söka