(i dSadllutje
Us Supplementet N:o 38 till. Tidningen
Aftonbladet för förlidet år, har en anonym
Insändare låtit under titel: Fältmarskalken
Foll och Marskalken Brune, införa en o3r-
tikel, som i åtskilliga fall behöfver, dels
upplysas, dels rättas.
Vid den tidpunkt Insändsren omtalar, el-
ler kort före underhandlingarnes öppnande
mellan Fältmarskelken Toll ,och Marskalken
Brune var författaren af denna uppsats
tjenstgörande i förstnämdes högqvarter, och
påminner sig med visshet att i de dagarne
ingen annan utskickad iefann sig der, än
en Tulltjensteman i Stralsund, Man-
dorff, hvilken sades hafva före Fransmännens
inryckande i fästningen bortackorderat sin
tjenet. Er Mandorff medförde endast tillsä-
gelse från Fransyska sidan, munrdtelig eller
skriftelig (författaren påminner sig icke visst
hvilker dera), att all gemenskap mellan Pom-
mern och Rigen vore från och med Hr
Mandorffs återkomst spärrad, äfven för par-
lementärer. Det tyckes vara en klar mot-
sägelse uti att förbjuda kommonikation med
den man inbjuder till ölfverenskommelsers
afslutandes också påminner författaren sig
genska väl det förra, men ingalunda det
senare ehuru detta skall hafva blifvit
framfördt i enskild: samtel vid thebordet —
ett tillfälle då Grefve Tell aldrig var en-
sam — och hvarvid det glädjefulla utropet
jemte omfamningen skall hafva tilldragit
sig: begge temmeligea olika Grefve Tolls sätt
att förbålla sig mot okända personer. Gref-
ve Toll hade ett sällsynt hervavälde öfver
sig sjelf och en stor, temmeligen ofta öfvad,
divlomatisk konstfärdighet; månne det ekulie
hafva undfallit honom, hvilket inflytande en
så otidigt upptäckt benägenhet till öfver-
enskommelsers afslutande kunnat hafva på
underhandlingarne, om den, blott af ovar-.
gambet blifvit öfverförd till fasta landet?
Således torde denna besynnerliga berättelse
i sällskap med flere andra origtigheter, till
hvilka Ins. gjort sig skyldig, med allt skäl
tunna stanna utan för Historiens område,
så att Insändarens egenteliga saldo af sin
berättelse blir det obestridt undfångna
tbeet och den i alla fall oförklarliga för-
lägenheten vid ärendets framförande. Ty
icke behöfver den trogne vännen af Ko-
vung och Fädernesland, dessutom personli-
gen känd af Konungen, vara förlägen vid
framförandet af elt ärende, som syntes lof-
va fördelar åt Svenska armden i dess bryd-
samma ställning, och icke heller innebära
något bevis på otillbörlig förtrolighet
i
fienden. — Författaren af denna uppsats
misstager Sig måhända, då han förväxler den
utsände Hr Mandorff med den anonyme In-
sändaren, och skall i sådan händelse gerra
mottaga rättelse, Emediert!id återtager han
fortsättningen af sin framställning. Uppå
den erbållve underrättelsen om kommunika-
tionens spärrande, afskickade Faltmarskal.
ken Toll ea Adjutant med ett bref till Mar-
skelåen Brumme, med befallning att söka