LITTERATUR.
— Predikan som hölls i Riddarholms kyrkan;
då K. Gustaf II. Adolfs likkista första gången
omgafs af Sveriges kärlek och tårar, (i utdrag)
utaf Biskop J. Botvidi, Konungens Öfver ste Hof-
Predikant, jemte åtskilliga utdr ag ur den första
sorgefestens litteratur.
Allmänheten har redan haft tillfälle göra be-
kantskap med de tal, som höllos af Hiv Wal-
lin och Geyer vid Gustaf Adolfs jubelfest. Vid
sidan af dessa ställer sig denna minnesblomma,
som straxt planterades på hjeltens graf, och
således måste vara välkommen för dem, som
ännu gerna några ögonblick sysselsätta sig med
hans stora minne. Det förtjenar att se huru
hans egen tid kunde fatta den store mannen,
huru den bildning han sjelf skapat kunde prisa
honom vid hans graf: det för rljenar alt sam-.
manhålla detta fordnas med vår egen tids upp-
fattningsförmåga, för alt se hvilken kraft till
en oändlig utveckling som låg i den cultur han
meddelade nationen. Vi tro der före att ingen
skall ångra den stund han använder till denna
bekantskap, eller dena återblick han dervid än--
nu föranledes kasta på hjelten, sedan dagens
barn längesedan glömt jubeldagens högtidlighet.
För att meddela läsaren ett prof på talarens
framställningssätt, införa vi här slutet af pre-
dikan:
Nu efter H. S. M:tt landsens fader, then
hje Iten, som oss beskyddadt och frälsat hafwer,
är sin koos: Så är rätt och billigt, at wij, som
Israels folck cjorde Juda Maccabeo, hierteli-
gan begråta honom, hållandes oss för olyck-
samma Menniskior, som cen så tapper Herre
förlorad haifua, i huilken högt förstånd, kon-
geliga dygder, och manliga Gerningar, lysa
som edie stenar, som stiernor 1 firmamentet.
Sedan alt Wij hålla oss stadigt vid IH. S. Mitz
dotter, wår nådigeste Drotning, ce. och för-
suara oss emoot alla våra fiender, som the
Maccabeer, til thess thenna werldennes stora
buller sigh ändra kunnas Enkannerliga och
i symnerhect, at j Stormechtigeste höge per-
soner, och nådigeste drottningar, stillen idra
tårar, som Fsracls barn gjorde efter Maccabei
dödh, och tagen åter hugswalelse til ider. I
Rijksens iv sgerande Rååd, och myndige Herrar,
söken landsens bäst :, och försvaren huars och
ens wälfängen frijheet, gilffuen acht på våra
fiender, och hållen alla saker i god beredskap.
IF Vnodersåter, ären rättrådige till landsens för-
svar, hörsamme 1 alla ärlige saker, och trog-
ne föäderneslandet. I Krijgsmän, Ryttare och
Soldater, strijden manliga, icke för root och
byyte, vthkan Guds försambli ings, och fäder-
neslandsens frijhet. I Tydske aff högre och
nidre Stånd, läten icke fienden effter sin yitja
rasa: Vithan förjagen, och vaderkuffuen ho-
nom, som Maccabeerne gjorde the alfälliga Ju-
dar. I alle samman, inlindske och vtländske,
ståån som en man, sanunanbundne medh enig- !
hetenes och trohetenes band: Intet görandes
medh kijf af fåfäng ähvo: Icke heller secudes