VY or SIM OPP FEM IMO kommunikation genom bref eller budskickving, också är under omförmälde förbud in begripen, så får jag ödmjukast påstå, att IH: Majoren, Baron von Vegesack, för hans rkände gemenskap med Prins Gustaf år 1829, äfven om ändamålet med densemma ej varit annat, än Hr Baronen uppgifvit, eller att söka utländsk tjenst, hvilket dock i och för sig, enär Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd dertill saknades, innefattar ett brott emot 4 Cap 6 S. Missgernings Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 16 Juli 1812, må förklaras skyldig till det i 3 S. af Korg! förbudet den 10 December sistnamude år bestämda ansvar, Den brottslighet åter, som jag emot Hr Maj. Baron von Vegesack åtalat i afseende å författandet af meranämnde, med hans namn undertecknade och Berlin d. 3 Juli innevarande år daterade, samt Majoren Baron von Duäben på Wien tillsände bref, anser jag likväl vara af svårare beskaffenhet, enär brefvets innehåll antyder dess författares, i samråd med flere andre, uppgjorde förslag till rubbning i den af Konu.g och Ständer antagna och besvurna Successions-Ordning samt meddelandet af detta förslag åt den person, till hvars förmån sådan rubbning velat åstadkommas, eller ett brott, derå straff finnes i 4 Kap. MissgerningsBalken utsatt; så att på Kongl. Hof-Rättens pröfning af åtalet i denna del lärer komma att bero, huruvida tillämpning af det ansvar jag redan å Hr Baron von Vegesack yrkat,, må komma att i bestraffningen för den sednare förbrytelsen inbegripas. De skäl och bevis, hvilka jag här ofvan framställt till Hr Barovens öfvertygande att hafva skrifvit ofta omförmälde, till sitt innehåll så brottsliga och straffvärda bref, äro. enl. min öfvertygelse, så fullständiga, somi sak af beskaffenhet, som denna, kunna åstadkominas; men om K. Hof-Rätten ej skulle anse desamma innefatta så full laga bevisning, att År Baronen, emot sitt enständiga netande, nu kan, såsom författare af brefvet, för dess straffba ra innehåll till ansvar fällas, så får, med afseende å ifrågavarande brotts svåra beskaffenhet till Kongl. Hof-Rätten jag ödmjukast hemställa, om icke ella ofvanåberopade, Hr Baronen till last liggande omständigheter äro i så hög grad bindande emot honom, och utgöra sådane liknelser, det Kongl. Hof-Rätten finner skäl för handen att förordna, det Herr Baron von Vegesack, i stöd af Kongl. Brefvet den 22 Mars 1803, må på någon fästning insättas, för att till upprigtig bekäpnelse af brottet förmås. — Vid bifall till hvilken min hemställan, med verkställigheten af den bestraffning, hvartill Hr Baron von Vegesack på grund af mitt förut gjorda påstående varder dömd, lärer komma att innehållas intill dess verkan af Herr Baronens sättande på bekännelse sig visat. Vidkommande sedan Herr Majoren, Baron von Diben, så är hans tillgifvenhet för f. d. Konung Gustaf Adolfs familj erkänd, ej allenast genom Herr Baronens under ransakningen fällde yttrande, att ehuru han ansett rättvist, att f..d. Konung Gustaf Adolf afsattes, hade alltid hans moraliska känsla velat finna en