VY or SIM OPP FEM IMO
kommunikation genom bref eller budskick-
ving, också är under omförmälde förbud in
begripen, så får jag ödmjukast påstå, att IH:
Majoren, Baron von Vegesack, för hans r-
kände gemenskap med Prins Gustaf år 1829,
äfven om ändamålet med densemma ej varit
annat, än Hr Baronen uppgifvit, eller att sö-
ka utländsk tjenst, hvilket dock i och för
sig, enär Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd der-
till saknades, innefattar ett brott emot 4 Cap
6 S. Missgernings Balken, sådan den lyder i
Kongl. Förordningen den 16 Juli 1812, må
förklaras skyldig till det i 3 S. af Korg!
förbudet den 10 December sistnamude år be-
stämda ansvar,
Den brottslighet åter, som jag emot Hr Maj.
Baron von Vegesack åtalat i afseende å för-
fattandet af meranämnde, med hans namn un-
dertecknade och Berlin d. 3 Juli innevarande
år daterade, samt Majoren Baron von Duäben
på Wien tillsände bref, anser jag likväl vara
af svårare beskaffenhet, enär brefvets innehåll
antyder dess författares, i samråd med flere
andre, uppgjorde förslag till rubbning i den
af Konu.g och Ständer antagna och besvurna
Successions-Ordning samt meddelandet af det-
ta förslag åt den person, till hvars förmån
sådan rubbning velat åstadkommas, eller ett
brott, derå straff finnes i 4 Kap. Missgernings-
Balken utsatt; så att på Kongl. Hof-Rättens
pröfning af åtalet i denna del lärer komma
att bero, huruvida tillämpning af det ansvar
jag redan å Hr Baron von Vegesack yrkat,,
må komma att i bestraffningen för den sedna-
re förbrytelsen inbegripas.
De skäl och bevis, hvilka jag här ofvan
framställt till Hr Barovens öfvertygande att
hafva skrifvit ofta omförmälde, till sitt inne-
håll så brottsliga och straffvärda bref, äro.
enl. min öfvertygelse, så fullständiga, somi sak af
beskaffenhet, som denna, kunna åstadkominas;
men om K. Hof-Rätten ej skulle anse desamma
innefatta så full laga bevisning, att År Baro-
nen, emot sitt enständiga netande, nu kan,
såsom författare af brefvet, för dess straffba
ra innehåll till ansvar fällas, så får, med afse-
ende å ifrågavarande brotts svåra beskaffenhet
till Kongl. Hof-Rätten jag ödmjukast hemstäl-
la, om icke ella ofvanåberopade, Hr Baronen
till last liggande omständigheter äro i så hög
grad bindande emot honom, och utgöra såda-
ne liknelser, det Kongl. Hof-Rätten finner skäl
för handen att förordna, det Herr Baron von
Vegesack, i stöd af Kongl. Brefvet den 22
Mars 1803, må på någon fästning insättas, för
att till upprigtig bekäpnelse af brottet förmås.
— Vid bifall till hvilken min hemställan, med
verkställigheten af den bestraffning, hvartill
Hr Baron von Vegesack på grund af mitt för-
ut gjorda påstående varder dömd, lärer kom-
ma att innehållas intill dess verkan af Herr
Baronens sättande på bekännelse sig visat.
Vidkommande sedan Herr Majoren, Baron
von Diben, så är hans tillgifvenhet för f. d.
Konung Gustaf Adolfs familj erkänd, ej alle-
nast genom Herr Baronens under ransakningen
fällde yttrande, att ehuru han ansett rättvist,
att f..d. Konung Gustaf Adolf afsattes, hade
alltid hans moraliska känsla velat finna en