a ee Vv JT) oo ej mindre än för sitt innehål, torde artikeln förtjena att i korithet omnämnas, såsom ett försök, att känna sg Iöre. Efter en lång ivlednivg, som vi till vidlyf tighets undvikande förbizå), framställer artikelförfaltaren början af sin operationsplan. Detta är hvarken mer eller mindre, än — att Riksdagen icke bör hållas i hufvudstaden, utan i en landsort. Det är oss ingalunda obekant, yttrar han, ?att 50 S. Reg.-formen och 3 5. Riksd.-ordninzsen förmå, det Riksdagarna skola håll:s i Rikets hufvudstad, utom ide fall då fiendens framträngande eller pest, eller andra lika vistiga hinder göra det o möjligt, eller för RBikats Ständers frihet och säkerhet vådligt. Som nu lyckligtvis hvarken fienden eller pestilentias äro oss på halsen, så skall väl läsaren undisa bvilka andra lika vigtiga hinder, som kunnat framföda ett eljest så grundlagsvidrig är naturligtvis vårt Fadernesland, som ständigt är lörsedt med de obotfärdigas förhinder, icke i förlägenhet. Skälen äro nemligen två, och båda lika Riks-vigtiga. De äro: 1:0 Stochholms intresset som vid en Riksdag i hufvudstaden skulle hindra landets opinion gt förslagy men för sådant att tiliförlitligen uttalas; och 2:0 Publicisternes skrän hvilka skulle aflas, att hvarisin riktning verka på besluten. I synn rhet gäller detta, menar Författaren, i en fråga sådan som realisationen. Denna kan bäst afgöras ilandsorten, der Stockholms intresset är ncutraliutan bäfvan för att öfverröstas och skymfas af tidningarna, om de förre understå vg att tala e:vot de åsigter, hvilka de sednaie tagit under sitt beskydd; der Regeringen ej behöfver darra för den förnedrande impulsen af subscriberande Rigenter från :gatan? o. s. v. Man kan icke nog beundra den resignation, som vår Royalistiska frivillige, (såsom ett annat blad nyligen ganska träffande benämnt Faderneslands Redaktören) visat, då han straxt härefter sjelf öfverlemnar sig till en martyrv för hela hufvudstaden, som han väl vet skall anse honom för rent af hufvudlös, älskare af statshupper och fiende till besvuren grundlag; endast tröstad af den fasta öfvertygelsen, att hans tanka skall godkännas och vinna gehör i alla landsändar af Sverge, der den förmår att göra sig känd. Förslaget strider emot hans enskilda ivotiesse, och just detta är ewt bevis att ban är det allmännas organ m. m. Hvilka besynnerliga bezrepp hafva dock somlige publicister om opinionen i landet! Det synes innefatta ett eget slags kompliment it provinserna, att den som i hufvudstaden inses för renot af hufvudlös? skall vinna gehör i alla iandsändar of Sverge, och att man landsorten skulle älska statskupper? och ) Vi kanna likväl iete underlåta att såsom profbit på de allmänna reflexionerna i denna inledning, lemna det porträtt författaren gjort af den nuvarande tiden. Vår tid, säger han, liknar en förruklad yngling, som Jefvat fort, som njutit af allt, är mätt nå allt lademat wid All Nat är blott seradt; der Riksdagsmännen våga yttra sig fritt,