ye: evUt och äfventyrligt det mången gån:
synes, att åt en obevärad vaktmästare elle
roddarekarl anförtro bevakningen af ett far
tyg under flera mils seglation i skärgård.
der ombytliga vindar förorsaka täta uppe
båll, och fartyget flera nätter den mörka ärs-
tiden nödgas ligga för ankar, då tillfällen gif-
vas för lagbrytaren att begagna läglighite:
och i land smyga förbudet gods.
Den förnuft gt tänkande skall inse, huru
brydsam en Tullbetjents ställning är i dylik
belägenhet, och ännu mera sentera det obe-
hagliga i hans tjenstgöring, då man besinnar,
att vid slutligt åtal den arma Tullbetjenten
oftast ej kan styrka sitt käromål med nödiga
vittnen, då gemenligen hela besättningen å
fartyget varit d-laktige i brottet; och deri-
genom gjort sig alle sjelfmant till partier, och
således jäfvige att såsom vittnen åberopas
Det medgifves att vid dylika våldsamma
tillfällen äfven en bevärad tullbetjent föga
förmår emot öfvermakten, men många exem-
pe! kunna dock nämnas, då brott emot tull-
författningarna kanske hade uteblifvit, om de
bevakade bade varit så utrustade, att de kun-
nat gifva gehör åt siva föreskrifter. — Öf
verallt uniformeras ju Tjenstemän och Betjen-
te i alla förvaltnings-brancher, till och med
brandvakter, polissoldater m. m. hafva vapen
och en utmärkande drägt; blott Tullbetjenten,
som ofta får äfventyra mer än dessa, skall
med toma händer vårda en betydlig egendom,
hindra brott och våld im. m. och allt detta
ensam, öfverlemnad åt sig sjelf, utan förbopp-
ning af hjelp, emedan hjelpsamhet emot Tull-
betjening i utöfning af deras tjenstepligt, icke
är folkets svaga sida.
Det förstås af sig sjelf, att nödig. sträng oeh
fullständig tillsyn borde iaktagas, att kittslig-
het och öfvervåld icke från Tullbetjeningens
sida riåtte ega rum.
INTNER IE