ye: evUt och äfventyrligt det mången gån: synes, att åt en obevärad vaktmästare elle roddarekarl anförtro bevakningen af ett far tyg under flera mils seglation i skärgård. der ombytliga vindar förorsaka täta uppe båll, och fartyget flera nätter den mörka ärstiden nödgas ligga för ankar, då tillfällen gifvas för lagbrytaren att begagna läglighite: och i land smyga förbudet gods. Den förnuft gt tänkande skall inse, huru brydsam en Tullbetjents ställning är i dylik belägenhet, och ännu mera sentera det obehagliga i hans tjenstgöring, då man besinnar, att vid slutligt åtal den arma Tullbetjenten oftast ej kan styrka sitt käromål med nödiga vittnen, då gemenligen hela besättningen å fartyget varit d-laktige i brottet; och derigenom gjort sig alle sjelfmant till partier, och således jäfvige att såsom vittnen åberopas Det medgifves att vid dylika våldsamma tillfällen äfven en bevärad tullbetjent föga förmår emot öfvermakten, men många exempe! kunna dock nämnas, då brott emot tullförfattningarna kanske hade uteblifvit, om de bevakade bade varit så utrustade, att de kunnat gifva gehör åt siva föreskrifter. — Öf verallt uniformeras ju Tjenstemän och Betjente i alla förvaltnings-brancher, till och med brandvakter, polissoldater m. m. hafva vapen och en utmärkande drägt; blott Tullbetjenten, som ofta får äfventyra mer än dessa, skall med toma händer vårda en betydlig egendom, hindra brott och våld im. m. och allt detta ensam, öfverlemnad åt sig sjelf, utan förboppning af hjelp, emedan hjelpsamhet emot Tullbetjening i utöfning af deras tjenstepligt, icke är folkets svaga sida. Det förstås af sig sjelf, att nödig. sträng oeh fullständig tillsyn borde iaktagas, att kittslighet och öfvervåld icke från Tullbetjeningens sida riåtte ega rum. INTNER IE