fria repubbaen blott till namnet, då Statens intressen betraktas i deras allmännelighet, ty mängden tryckes af små tyranner. Det movarkiska fadersväldst vore kanhända det lyckligaste, om det kunde förutsättas, alt jemte stor förmåga, endast dyggderna och rättvisan alltid skulle -sätta sig i besittning af thronerna. Men ty värr hafva missbruken vanligen följt detta välde i spåren, ech en Titi, Antonini, Henriks eller Gustaf Adolfs sköna egenskaper hafva varit gålvor af himmelen, som sällan unnats menskligheten. Efter pröfningar, gickade förhoppningar och stora lidanden under en längd af generationer, hafva åtskilliga Nationer, ledde ef erfarenheten, slutligen inättat sin samhallsordning på ett sätt, at en iobördes verkande och hämmande kvafi hos styrande och styrde skulle lifva det goda och vara mäktigt att motstå det onda. Hvad som i forntiden ansågs endast som en dröm af fitosoferne, hafva vara dagar sett briogas till verkställighet. Det är Isynnerhet i mindre Stater, der de förmåaligaste resultater af denna sakernas ordving kunna uppkomma. Regeringen, som icke der får slumra, är i tillfälle att lättare än i stora Stater öfverse det hela, upptäcka bristerna, uttänka och bereda källor till välstånd och trefned,och Nationen, som genomsina representanter och med pelitionsrätt , der den existerar, är i jemn beröring med StyI relen, kan undeiläitta dess hemödanden , applysa benne om sina bebof, och framföra sina anspråk. En kräfta, som, sedan den rent monarkiska tiden i representativa Stater, icke hunnit utrotas, och bvarmed de ännu fortfarande despotiska bofven vilja smitta, är den lyx i hofstat och militär-väsende, som vik undergräfva Staters välstånd, särdeles af 2:dra och 3:dje ordningen, och snarare bör minska än öka ädelt tänkande Regenters belåtervbet. Ville Regenterne behjerta denna omständighet, med allt det allvare dess vigt fordrar, och verkställa möjlig indragning i den vägen, belöntes de ef samtidas tacksamhet och efterverldens bifall. Det torde intressera att höra bvad en Statsman i ett stort Rike redan för 80 år sedan i delta ämne yttrat, Preussiska Geheime-Rådet Bickfeld, uppammad i Fredrik den Stores skola, författade på 1750-talet sina läror i Statskonsten (fustitutions politigues). Vi vilje öfversälta några 4y af 1 Kap. i odra tomen af detita arbete: C 2 31. Det politiska förhållande smärre regerande Furstar böra tahltiga. Ju mindre land en Furste besitter, ju miodie antal undersåtare bon har, destomera kan e och bi han göra sig vinn om, att väl styra dem, och att styra dem genom sig sjelf. 1 en Stat al måttlig vidd, fordras blott ordning för ot gåmmandraga alta Statsangelagenbeter till en gemensam punkt. De spridda delarne deraf bafva icke ett omfång, som urståudsätler Fursten att öfverse det hela med egna ögon, att förllylta sig ofta ända till de yilersla gränsornå ef sina provinser, och att ardna allt i egen person. Jag skulle önska; a I , oo a fl Maos ons. 0 AAA BP PAL c uu 5 Oo