fria repubbaen blott till namnet, då Statens
intressen betraktas i deras allmännelighet, ty
mängden tryckes af små tyranner. Det mo-
varkiska fadersväldst vore kanhända det lyck-
ligaste, om det kunde förutsättas, alt jemte
stor förmåga, endast dyggderna och rättvisan
alltid skulle -sätta sig i besittning af throner-
na. Men ty värr hafva missbruken vanligen
följt detta välde i spåren, ech en Titi, Anto-
nini, Henriks eller Gustaf Adolfs sköna egen-
skaper hafva varit gålvor af himmelen,
som sällan unnats menskligheten. Efter pröf-
ningar, gickade förhoppningar och stora li-
danden under en längd af generationer, haf-
va åtskilliga Nationer, ledde ef erfarenheten,
slutligen inättat sin samhallsordning på
ett sätt, at en iobördes verkande och
hämmande kvafi hos styrande och styrde
skulle lifva det goda och vara mäktigt att
motstå det onda. Hvad som i forntiden an-
sågs endast som en dröm af fitosoferne, hafva
vara dagar sett briogas till verkställighet.
Det är Isynnerhet i mindre Stater, der de
förmåaligaste resultater af denna sakernas ord-
ving kunna uppkomma. Regeringen, som icke
der får slumra, är i tillfälle att lättare än i
stora Stater öfverse det hela, upptäcka bri-
sterna, uttänka och bereda källor till väl-
stånd och trefned,och Nationen, som genomsina
representanter och med pelitionsrätt , der
den existerar, är i jemn beröring med Sty-
I relen, kan undeiläitta dess hemödanden ,
applysa benne om sina bebof, och framföra
sina anspråk. En kräfta, som, sedan den
rent monarkiska tiden i representativa Stater,
icke hunnit utrotas, och bvarmed de ännu
fortfarande despotiska bofven vilja smitta, är
den lyx i hofstat och militär-väsende, som
vik undergräfva Staters välstånd, särdeles af
2:dra och 3:dje ordningen, och snarare bör
minska än öka ädelt tänkande Regenters belå-
tervbet. Ville Regenterne behjerta denna om-
ständighet, med allt det allvare dess vigt fordrar,
och verkställa möjlig indragning i den vägen, be-
löntes de ef samtidas tacksamhet och efterverl-
dens bifall. Det torde intressera att höra
bvad en Statsman i ett stort Rike redan för
80 år sedan i delta ämne yttrat, Preussiska
Geheime-Rådet Bickfeld, uppammad i Fredrik
den Stores skola, författade på 1750-talet si-
na läror i Statskonsten (fustitutions politigues).
Vi vilje öfversälta några 4y af 1 Kap. i odra
tomen af detita arbete:
C 2
31.
Det politiska förhållande smärre regerande
Furstar böra tahltiga.
Ju mindre land en Furste besitter, ju mio-
die antal undersåtare bon har, destomera kan
e
och bi han göra sig vinn om, att väl styra
dem, och att styra dem genom sig sjelf. 1
en Stat al måttlig vidd, fordras blott ord-
ning för ot gåmmandraga alta Statsangela-
genbeter till en gemensam punkt. De spridda
delarne deraf bafva icke ett omfång, som ur-
ståudsätler Fursten att öfverse det hela med
egna ögon, att förllylta sig ofta ända till de
yilersla gränsornå ef sina provinser, och att
ardna allt i egen person. Jag skulle önska;
a I , oo
a fl Maos ons. 0 AAA BP PAL
c
-
uu
5
Oo