samhet, skulle noggrant följa elevernas förehafvanden, samt under hans ledning äfven frukterna af detta sälskap till det bästa utvecklas. — Men denna larare, hvilket ansvar, hvilka höga och vidsträckta plikter motser han icke! Att denna tanka aldrig-under utöfningen af hans kall skall öfvergifva honom, har den tvekan redan förebådat, som vid första anbudet skall hafva hos honom uppstått, att, oaktadt den lysande bana, som öppnades för hans framtid, emottaga det lika betänkliga, som smickrande och :interessanta anbudet, Blygsamhet och förmåga gå icke sällan hand 1 hand. Må han derföre icke afskräckas! Sjelfva svårigheterna och ansträngningarna skola stärka hans goda föresatser och på en gång härda hans krafter, och han skall lyckas, ty den som alfvarligt vill, kan hvad han förnuftigt vill, och Försynen våkar med ett gynsamt öga öfver berömliga bemödanden.