sina -höga elever, icke mera, halft fremmande för dem, endast på vissa afmätta stunder af dagen lemna dem en undervisning, som derigenom ofta blir torr och smaklös för de unga sinnena... Han skall vid alla tillfällen kunna. nedlägga, och liksom insmyga i deras förstånd och. hjertan frön till något dugligt och godt, till någon kunskap eller dygd. Det. jemna. umgänget med eleverna, om Läraren genom sitt sätt att vara förstår att begagna sig deraf, skall tillvinna honom ec kärlek, hvilken ibetydlig mon måste underlätta hans hemödanden. Sällskapet af denna Lärare, som blir deras ljus, deras ledare och rådgifvare, deras bästa vän, kunna de aldrig undvara, och han blir derigenom tillika en bom, som utestänger lättsinnets förförelser. På detta sätt skulle hela den fordna ståten af Öfveroch Under-Guvernörer, Kavaljerer och Pager försvinna, hvilket ock påstås vara H. K. Höghets afsigt. Vi vilje icke nämna med hvilken hyllning nationen skulle upptaga bemödandetå H. K. Högbets sida, att äfven vid sina söners uppfostran iakttaga en besparing, möjlig, utan åsidosåttande af ett högre ändamål. Denna omständighet är likväl underordnad, i en fråga af den vigtiga beskaffenhet, som den nu afhandlade. Men denna indragning skulle medföra förmåner af en vida lyckligare och högre betydelse, än de materiella. Vanligen lemna de intryck ungdomen erhåller, spår efter sig så länge lifstiden räcker. Dessa intryck äro icke alltid de lyckligaste, då de bibringas af en ung omgifnivg, hvars anställning ofta kan bero mera af konsiderationer, än passande egenskaper, och hvilken, lemnad på egen hand med en nära jemnårig Prins, af ungdoms obetänksamhet inleder honom i dårskaper, eller, med beräkning på framtida lycka, smickrar dess sämre böjelser, med ett ord, förgiftar hans sedeskänsla och. gifver hans karakter en stämning, hvarifrån endast en särdeles gynnad natur, eller särskilta lyckliga omständigheter kunna återföra honom. De till åren komne och vid sina beqvämligheter, nöjen och kotterier vane högre Hofmän, som i esenskap af Guvernörer hafva öfverinseende öfver Prinsars ugpfostran, äga hvarken tid, lust eller förmåga att hindra dessa missbruk af förtroendet; att med jemn uppmärksamhet följa unga Prinsars uppförande, eller att hos dem rotfästa känslor och grundsatser, som skola sätta dem i första ledet af rättskaffens medborgsmän. Läraren, kanske förlöjligad som eo lärd pedant, anses icke sällan vid hofven, åtm-nstone bland den unga personalen, blott såsom ett nödvändigt ondt, såsom ett ledsamt tillbehör till Hof-Staten, endast bestämd att dagligen några timmar mekaniskt ipvplugga en ofruktsam lärdom i den u-ga hjernan, uppfylld af helt andra ideår, som äga ett mera förförande behag. Annorlunda blir förbällandet om en lärare, utmärkt icke allenast af bokvett, utan tillika af en upphöjd, lefvande känsla för det sanna och sköna, med nit och värma planmässigt omfattar och använder allt hbvad som kan leda till det vigtiga ändamålet, uppmuntrad och underhielut i sina bemödan