sina -höga elever, icke mera, halft fremmande
för dem, endast på vissa afmätta stunder af
dagen lemna dem en undervisning, som deri-
genom ofta blir torr och smaklös för de unga
sinnena... Han skall vid alla tillfällen kunna.
nedlägga, och liksom insmyga i deras förstånd
och. hjertan frön till något dugligt och godt,
till någon kunskap eller dygd. Det. jemna.
umgänget med eleverna, om Läraren genom
sitt sätt att vara förstår att begagna sig deraf,
skall tillvinna honom ec kärlek, hvilken ibe-
tydlig mon måste underlätta hans hemödan-
den. Sällskapet af denna Lärare, som blir de-
ras ljus, deras ledare och rådgifvare, deras
bästa vän, kunna de aldrig undvara, och han
blir derigenom tillika en bom, som utestänger
lättsinnets förförelser. På detta sätt skulle hela
den fordna ståten af Öfver- och Under-Guver-
nörer, Kavaljerer och Pager försvinna, hvilket
ock påstås vara H. K. Höghets afsigt. Vi
vilje icke nämna med hvilken hyllning natio-
nen skulle upptaga bemödandetå H. K. Hög-
bets sida, att äfven vid sina söners uppfostran
iakttaga en besparing, möjlig, utan åsido-
såttande af ett högre ändamål. Denna om-
ständighet är likväl underordnad, i en frå-
ga af den vigtiga beskaffenhet, som den nu
afhandlade. Men denna indragning skul-
le medföra förmåner af en vida lyckligare
och högre betydelse, än de materiella. Van-
ligen lemna de intryck ungdomen erhåller,
spår efter sig så länge lifstiden räcker. Dessa
intryck äro icke alltid de lyckligaste, då de
bibringas af en ung omgifnivg, hvars anställ-
ning ofta kan bero mera af konsiderationer,
än passande egenskaper, och hvilken, lemnad
på egen hand med en nära jemnårig Prins,
af ungdoms obetänksamhet inleder honom i
dårskaper, eller, med beräkning på framtida
lycka, smickrar dess sämre böjelser, med ett
ord, förgiftar hans sedeskänsla och. gifver hans
karakter en stämning, hvarifrån endast en
särdeles gynnad natur, eller särskilta lyckliga
omständigheter kunna återföra honom. De
till åren komne och vid sina beqvämligheter,
nöjen och kotterier vane högre Hofmän, som i
esenskap af Guvernörer hafva öfverinseende öf-
ver Prinsars ugpfostran, äga hvarken tid, lust
eller förmåga att hindra dessa missbruk af
förtroendet; att med jemn uppmärksamhet
följa unga Prinsars uppförande, eller att hos
dem rotfästa känslor och grundsatser, som
skola sätta dem i första ledet af rättskaffens
medborgsmän. Läraren, kanske förlöjligad som
eo lärd pedant, anses icke sällan vid hofven,
åtm-nstone bland den unga personalen, blott
såsom ett nödvändigt ondt, såsom ett ledsamt
tillbehör till Hof-Staten, endast bestämd att
dagligen några timmar mekaniskt ipvplugga en
ofruktsam lärdom i den u-ga hjernan, upp-
fylld af helt andra ideår, som äga ett mera
förförande behag. Annorlunda blir förbällan-
det om en lärare, utmärkt icke allenast af
bokvett, utan tillika af en upphöjd, lefvande
känsla för det sanna och sköna, med nit och
värma planmässigt omfattar och använder allt
hbvad som kan leda till det vigtiga ändamålet,
uppmuntrad och underhielut i sina bemödan-