ca omstangigheters iopilytande J handlen: Och J viljen att man svarar Er? Hvad vi kunna såga Er i deg är, att om det ålegat oss att lugna Frankrike, midt under de borgerliga oroligheter Ni uppväckt, så skulle vi, i stället att, likt Er, väpna oss med en diktatorisk myndighet, inneslutit oss inom konstitutionen, och hämtat vår styrka af de lagar, dem Ni våldfört. (Till vänster: Ganska bra! ganska bra!) Se här hvad vi skulle hafva gjort; hvarföre ställen J då till oss dessa frågor? I hafven förkunnat oss att lagförslag äro att alt vänta; om de äro goda äro vi långt ifrån att vilja angripa dem, utan tvertom skola vi öppet och redligt antaga dem. Statens välgång, spå hvad sätt man ock må bereda den, från hvad håll den ock må komma, är allt hvad vi vilja, är enda föremålet för våra önskningar, Men om edria lagar äro skadliga, skola vi bekämpa dem med all vär kraft, lifvade af våra grundsatser, dem alla känna, Skulle jag ingå i granskning af misistörens system i afseende på den utrikes politiken ? Det var måbända en oförsigtighet å Ministörens sida, att utmana oss, att kalla oss in på detta område. Om vi kunde i sin helbet och fullständigt diskutera detta ämne, så skulle vi äfven der följa ministören; och måhända vore det icke svårt att bevisa, att det är genom ett blindt framhärdande i sina inbillvingsdrömmar, som ministören kommit att företaga en expedition, den jag väl hoppas skell krönas med en lycklig utgång, nen som, verkställd under sådane omständigheter, vid början af vintern, erfordrar all den tapperhet en Fransysk armåe är i stånd att utveckla. (Bifall på venstra sidan.) Dessutom är det icke då armederna stå i hvarandras åsyn, och kanonen är färdig att dundra, som det är lämpligt att öfverlemns gig åt diplomatiska diskussioner, Se här, mine Hrr, de förklaringar, dem Hr Inrikes Ministerns tal framkallat; jag hoppas, liksom han, att vi för det tillkommande skola lemna å sido dessa allmänna diskussioner, af hvilka landet lär så ganska litet, och som upptaga Kamwmens dyrbara ögonblick. Jög hoppas, alt sedan vi på deita sätt, redan vid sesstonens första början, uttömt detta ämne, skola vi framdeles icke sysselsätta oss medlannat än landets positiva intressen, Wi skola granska de lagar men föreslår oss, efter ingifvelsen af våra samveten och de giundsatser vi öppet förkennat, Vi skola utan tvifvel hafva förtroende nog för hvarandra, för att tre, att det gifves ingen ef oss, hvars röst icke utgår från hans samvete, (Ja, ja.) På detta sätt skall den häftighet och retbarhet försvinna, som ofta till ech med förvillat vårt omdöme, och som skulle sluta med att göra till intet det förtroende, landet bör hysa för våra arbeten.? Eno hflig och lång rörelse följer på denna