ca omstangigheters iopilytande J handlen:
Och J viljen att man svarar Er? Hvad vi
kunna såga Er i deg är, att om det ålegat
oss att lugna Frankrike, midt under de bor-
gerliga oroligheter Ni uppväckt, så skulle vi,
i stället att, likt Er, väpna oss med en dik-
tatorisk myndighet, inneslutit oss inom kon-
stitutionen, och hämtat vår styrka af de la-
gar, dem Ni våldfört. (Till vänster: Ganska
bra! ganska bra!)
Se här hvad vi skulle hafva gjort; hvar-
före ställen J då till oss dessa frågor? I
hafven förkunnat oss att lagförslag äro att
alt vänta; om de äro goda äro vi långt i-
från att vilja angripa dem, utan tvertom
skola vi öppet och redligt antaga dem.
Statens välgång, spå - hvad sätt man ock må
bereda den, från hvad håll den ock må
komma, är allt hvad vi vilja, är enda fö-
remålet för våra önskningar, Men om edria
lagar äro skadliga, skola vi bekämpa dem
med all vär kraft, lifvade af våra grund-
satser, dem alla känna,
Skulle jag ingå i granskning af misistörens
system i afseende på den utrikes politiken ?
Det var måbända en oförsigtighet å Mini-
störens sida, att utmana oss, att kalla oss in
på detta område. Om vi kunde i sin helbet
och fullständigt diskutera detta ämne, så
skulle vi äfven der följa ministören; och
måhända vore det icke svårt att bevisa, att
det är genom ett blindt framhärdande i sina
inbillvingsdrömmar, som ministören kommit
att företaga en expedition, den jag väl hop-
pas skell krönas med en lycklig utgång,
nen som, verkställd under sådane omständig-
heter, vid början af vintern, erfordrar all
den tapperhet en Fransysk armåe är i stånd
att utveckla. (Bifall på venstra sidan.)
Dessutom är det icke då armederna stå i
hvarandras åsyn, och kanonen är färdig att
dundra, som det är lämpligt att öfverlemns
gig åt diplomatiska diskussioner,
Se här, mine Hrr, de förklaringar, dem Hr
Inrikes Ministerns tal framkallat; jag hoppas,
liksom han, att vi för det tillkommande sko-
la lemna å sido dessa allmänna diskussioner,
af hvilka landet lär så ganska litet, och som
upptaga Kamwmens dyrbara ögonblick. Jög
hoppas, alt sedan vi på deita sätt, redan vid
sesstonens första början, uttömt detta ämne,
skola vi framdeles icke sysselsätta oss medlan-
nat än landets positiva intressen, Wi skola
granska de lagar men föreslår oss, efter in-
gifvelsen af våra samveten och de giundsat-
ser vi öppet förkennat, Vi skola utan tvif-
vel hafva förtroende nog för hvarandra, för
att tre, att det gifves ingen ef oss, hvars
röst icke utgår från hans samvete, (Ja, ja.)
På detta sätt skall den häftighet och retbar-
het försvinna, som ofta till ech med förvillat
vårt omdöme, och som skulle sluta med att
göra till intet det förtroende, landet bör hy-
sa för våra arbeten.?
Eno hflig och lång rörelse följer på denna