Vvalla nur ) Ulllylt 1UICcCIDaLb IIUOP adöUln0aLl Iron
vår sida än ett blott klander? Vi skulle
hafva vältrat hela tyngden af en anklagelse
öfver er, Det hade varit en pligt för oss,
Men under dessa beklegansvärda omstän-
digheter hafven J åtminstone visat aktning
för menskligheten. En polisbefallning fram-
letad, jag vet icke från hvad tid, en förhat-
lig lag, som befaller läkarne våldföra de
hemligheter dem anförtros, som föreskrifver
dem apngifvelse, (hvilket, jag vill icke säga
i moralen, men blott efter begreppen om
vanlig ärlighet, anses såsom brottsligt och
förnedrande) en sådan lag har man velw
föreskrifva aktningsvärda medborgare; midt
för landets ögon hafven J ställt dem mel-
lan böter och vanära, och framför ce så:
som blödde, för menniskor på dödsbädden,
gingen J att tala om schavotten. (Bravo till
venster.)
Det är icke deiföre att inom folke:
uppstiger en känsla af harm och förtry-
telse, hvarom J icke ens haft någon aning
som J förkasten denna åtgärd, som J viljen
låra den försvinna, lycklige om J kunnen
bringa den i glömska! (Nya bifallsrop,)
Detta är ieke allt, mine FErrz efter ett
långt ministerielt interregnum, ty interreg-
num kallar jag att ministeren icke var kon
stituerad, utkommer en proklamation, hvari
man låter konungen tola. En cgonckop has
den man J saknen och prisen, måbända utan
att förstå honom (allmän munterhet), en
förtjenst bos honom, — och jag äger rätt
att säga det till hans beröm, ty jag har till-
räckligt kämpat mot honom, för att äga rät!
alt berömma honom, — var att fullkomlig!
hafva uppfattat denna första lag i den rc-
presentativa styrelsen: att just derigenom at!
konungen är okränkbar, kan han icke invför-
lifva sig med något visst system, emedan ell
system är underkastadt det osäkra af en ma-
Joritet, liksom konungen är öfver all majo-
ritet, utom all majoritet, likaså kan han icke
bindas vid något system, i
Må då de män, som uader smädelser mot
Majestätet bemöda sig att fästa det vid — att
införlifva det med — ett förgängligt system, som
har några rösters majoritet att tacka för sin
tillvaro, må de afhålla sig ifrån alt berömma
Casimir Perier; han skulle gjort fullkomlig!
motsatsen af hvad de göra, Han visste, att,
ensam ansvarig, han berde taga på sin
skullra följderna af sitt system, och icke sö-
ke dela ansvaret med Majestätet, som är
okränkbart. Se der en af GCasimir Periers
förtjenster.
fivad honom beträffar, så kände han sig
stå i spetsen för majoriteten och nöjde sig
icke med skenet; han ville identitet i prin-
ciper, och man skulle icke hafva sett honåm
unoderstödja paragrafer i adressen, som statt
i djup motsägelse med hans förra tänkesätt,
Huru det än må vara, så har det ministe-
riella interreghum upphört; ministeren har
blifvit konsutuerad, Hur bar den börjat?
Her den återvändt till lagarnes banag har
den visat sin vördnad för dem i denna Ka.