ska trupperne i Nederländerne, framför Antwerpen för att belägra den. IHans arme, som var reducerad till 12,000 man infanteri och 700 hästar, tillät honom icke att storma fästningen, Han beslöt att instänga den, och söka uthungra garnisonen. Detta var ett giganstiskt företag och afstyrktes af de fleste officerarne i hans konselj. Snillets ingifvelse ledde dock Hertigen af Parma; han var fast i silt beslut, oaktadt alla faror och svårigheter, och framgången krönte hans företag. , För att afskära de belägrade all tillförsel af lifsmedel, var det nödvändigt att göra sig mästare af segelfarten på Schelden. Han lyckades häri på södra sidan, genom att bemäktiga sig Termonde, och att från denna punkt ända till Antwerpen förse flodens stränder med skansar. Ghent hade redan fallit i hans våld. För att från norra sidan hindra Holländska flottan att åter förse staden med lifsmedel, var det oundgängligen nödvändigt att bemäktiga sig skansarne Liefkenshoek och Lillo, som voro ämnade att försvara denna flottas passage. Den förra af de båda skansarne intogs, men den sednare motstod alla anfall, Ett medel återstod ännu; man borde stänga floden genom en dam, d. v. s. anlägga en brygga af 2,409 fots längd öfver en flod, som alltid är 60 och un der flodtiden 72 fot djup, En Italiensk Ingeniör, vid namn Baroccio, utförde detta ofantliga företag. De högsta skeppsmaster nedsattes i floden, sammanbundne med bjelkar och förenade vid bottnen med ofavtliga stenhopar. och voro snart nog tillräckligt fasta att uppbära en stark brädbetäckning, försedd med bröstvärn, på hvilken tio man kunde marschera i bredd. Denna byggnad, som utgick från de båda stränderna och stödde sig på fästena S:t Marie och S:t Pbilippe, skulle mötas och sammanbindas midt i floden för att bilda en enda massa och tillstänga passagen. Men naturen uppställde nästan oöfvervinnerliga hinder mot löretagets fullbordande, och en Öppning af 1100 fot återstod att fylla. Ett sinmikt påfund besegrade denna svårighet. Båtar, som sammanfogade med kedjor och fasta hakar lågo för säkra ankaren, uppfylide set tomma rummet. De båda dammarne slutade sig i tvenne aflånga fyrkanter besatta med artilleri; go eldgap skyddade skansarne, dammarne och de båda redutterne; 30 ofantliva båtar understödde dem, och en flotta al 40 segel låg färdig att mottaga det första anFall. De belägrade åskådade i början dessa arbeten med förakt. Men pålverket motstod valtpets våldsamhet, och isarne under vintern kunde icke göra det någon skada. Staden, som var utblottad på understöd, kände de första olägenheterna af hunpgersnöden; det var nödvändigt att antingen kapitulera eller förstöra de belägtandes arbeten, En Italiensk Ingemiör, vid namn Giambelli, satte sitt snille mo! sin landsmans. (Farte e. a. 2.)