Ra Rn ne SS ON oo Sf
ma ändamålet,
REVY AF TIDNINGARNA,
Vi hade, för en mångd andcra ämnen, så när
glömt berätta, hvad våra medarbetare i vin-
gård-n haft för sig till julhelgen.
Granskaren, har, under de sista tiderna,
börjat gifva tecken till vissa lucida tutervalta,
ech dymedelst röjt en så besynnerlig föränd-
ring i sin inre varehe, att vi verkligen frukta
att han icke lefver länge, Uti sitt blad för
julaftonen, under några sorgsaa betraktel-
ser i anledning af julhelgen, utbiister han
neraligen på följande sätt:
Med den gamla goda tiden — tvekom ej
att utsäga denna obehagliga sanning — har
ock den allmänna trefnaden flytt, i sällskap
med den allmänna välmåsan och den allmäsx-
na sedlighetlen hos uvga och gamla, Tryckt af
allmänna bördor och af sjelfskapade behof, ä
den trumpne landtmannen ej mera hvad han
fordom varit. — ——
Snart tillstundar dock ett ovvtt tidskifte,
och, vm vira aningar och våra förhoppnin-
gar icke bedraga, ett som kommer att i stor
mon förbyta Sveriges stuts-skick och dess för-
nämsta inre förhållanden.
?Lyckönskom oss då, att hafva upplefvat
denna tidepunkt, och låtom oss förmoda, att
Svenska folket, innan nästa tidskifte tillända-.
gått, skall se trefnaden och välmågan åter ta-
ge vigen till våra frejdade bygder:?? — — —
Hvad kan väl gå åt Granskaren? Är det en-
dast sorgen öfver den gamla goda tidens
förfall, som kommit honom att förtala sig, el-
Jer har han på en gång blifvit en anuvan menni-
ska? Det är nu andra gången, som man ifrån
hans mun hör det märkliga erkännandet af
jer dbrukarens betryck genom de allmänna skat-
tebördornas en sats, som för några år sedan
icke kuvde yltras utan att det rubrieerades
åsom försök att utså oro i sinnena och miss-
nöje mot styrelsen, och hvilken ännu 1 år
ådrog oss den förebiåelsen att utkasta eld-
biänder för autändbara inbillningar, Hvem
kan reka att en opposition är nyttig, då den
kannat uträtta åtminstone så mycket , att en sig
taliaude ministeriel tidning år 1332 öppet er-
käsner samma sanning, som 1823 d. I Mars för-
enled!e den nvamnåurniga besvärjelsen emot
Frib. An. karsvärd? Vi lIlyckönvska emedlertid
det allininna, om de, som inspirera Gr nskaren,
alsarligen mena, hvid han ranburit; och
em de ominösa meningarna och fö:bopp-
ningarna ow reformer i statsskicket, der:ge-
pom bl.fva mer än blotta drömmar,
— Uti gårdagens nummer har Gratvskaren,
i euledning af en not i artikela i vårt Mäån-
dagshblad om Hertiginnan af Berry och Na-
peleon, anvinodat os: ait bestämdt upp- och
namngifva de tidningar i Stockholm, som med
beröm omnämt Hertiginnans brottsliga reak-
tonsföriök, på det inga, som ej gjort det, måt-
te ohlifva - misstönkta, - Granskaren har
son man foner, ett ömt samvete, hvilket
hedrar banom. I öfrigt lärer det vara nog-
2 ;
orm avt bode he lila sila agar cAmMmM 3 Ati einal