MM? Hbl fje me man lyckats bedraga massorna, vilseföra d godtrogne, och af oppositionen göra en buse, farlig i samma mån, som man fruktar alt närma sig den, och att med lugn se den i ögonen, Väl hundrade gånger ha vi förgäfves framställt våra grundsetser, man Lar alltid sökt vanställa dem, Och likväl, hvad vilja vi? Ingenting annat än hvad vi ville i Juli 1830, Vi voro då fria från hvarje personlig tillgifvenhet, hvarje edsförbindelse, och slutligen från inflytandet af förflutna fakta, Vi kunde skapa på nytt. Ordonnanserna och massekrerna, som följde på dessa, hade gjort rent hus; vi hade endest för ögonen vårt samvete och vår öfvertygelse; nå väl! när vi lydde öfvertygelsens och samvetetets röst, hvad ville vi då? Den representativa monarkien, en mor nerki, tillräckligt fast för att kuona upprätthålla alla rättigheter (enbälliga bifallsrop); men tillika med denna monarki, ville vi alla de vilkor, som äro oskiljaktiga från densamma, emedan utom dessa vilkor endast gifves omöjligheter (Rätt bra! rätt bra!) Vi önskade den omgifven af populära institutioner; vi önskade att den icke måtte stödja sig på familjeeller kastintressen, eller på; utlänningen (en mängd röster: ja! ja! bravo!); vi önskade den byggd på giundvalen et den känsla af jemlikhet, som i Frankrike beherrskar alla andra. (Nya och stormande bifallsrop). Se der den monarki som vi ville i Jul, och som vi alltid vilja, tvänne år hafva endast öfvertygat oss mer och mer om nödvändigheten af denna politiska konstitution och om fetan af hvarje annan sammansättning, (Flere röster: ganska bra! ganska bal!) Nu svarar Ministern oss: Men äfven vi vilja just detsamma; vi vilja en stark monarki; vi vilja förena den med det enda element of styrka, som finnes i landet, demokratien. Detta språk, mina Herrar, har den nuvarande ministören icke alltid fört, elier åtminstone icke den ministetre, ef hvilken desna säger sig vara en fortsättning, ifamaren och Frankrike minnas den stora söndring, som alltifiåa början af våra sammanträden visade sig inom den opinion, sam segrade i Juli 1830. Somliga sågo i revolutionen 1830 icke annat än en händelse; en följd af deuns åsigt var tanken, alt man borde fortsätta restaurationen, blott med ombyte af dynasti; låtom oss göra så få förändringar, som möjligt, sade man, ty, sanningen att säga, har ingen revolution ägt rum; landet ville ingen sådan; det var ropen: lefve kartan; som tjente till lösen för de stridande; låtom oss blott bevilja några förändringar för ett tillfredsställa de bänförda sinnena, men dermed slut, ingenting mera, Vi deremot, mina Herrar, bafva icke låtit bedraga oss af segrens hastighet; vi sågo icke i restaurationen sjelf anpat än en episod af vår stora revolution, en vapenh vila mellan aristokratien och folkintresset, hvars 10 FP 2 2 FAQ. Pg