äro åtminstone skyldiga till en moralisk. Ni
anfallen oupphörligt styrelsen, säger man;
Ni gören ett brott af hvarje dess handling;
Ni fören alltid klandret, och nästan smädel-
sen på tungan!
Nå väl! folket tager er på orden; perso-
ner finnas, som öfversälta ert tal till hand-
ling, och ge stöd åt edra läror med gevärs-
-. salfvor.,
Hr Thiers. Ja just så!
-Hr Odilon Barröt, Det fägnar mig att Ni
gör mig den rättvisan erkänna, att jag rik-
tigt framställt beskyllningarne, utan att för-
svaga dem, (Skratt och bifall på venstra si-
dan). Jag har upprepat bvad man säger oss
oupphörligt: välan! mina Herrar! om dessa
äro förebråelser, dem mean har rätt att göra
. Oss, så måste man uppgifva all tanka på för-
soning, ty hvad oss angår, kunna vi icke vika
från vår pligt såsom medlemmar af opposi-
tionen; denna pligt består deri, att öppet åda-
galägga här och öfverallt vår tanka om sty-
relsens gång; detta är, jag upprepar det, vår
rättighet och vår pligt, och om, hvarje gång
vi angripa styrelsens handlingar, hvarje gång
vi fordra att revolut.onen måtte bära frukt,
man möter oss med upploppen på gatorna
ech på torgen, hvad blir väl då vår roll och vårt
öde? Hvari består då oppositionen, om ej i
denna stränga, beständiga vaksamhet på mak-
tens heandlingssätt, en vaksamhet, som till
och med kan varia orättvis? Jag säger orätt-
vis; ty orättvisan kan förena sig med er
upprigtig öfvertygelse, och den öfvertygelse
som tager fel med redligt syfte, har ännu
rätt till aktning, äfven då den är orättvis,
Under restaurationen föreföll ingen oord-
ning i Paris eller departementerna, utan atl
ministeren ropade åt oppositionens medlem-
mar: J gifven näring åt passionerca, J bi-
träden uppresningarna, SJ ären belastade med
en moralisk delaktighet i alla anfall mot re-
geringen.
Men det hände sig så, att restaurationens
minis!var, då de envisades i att betrakta
oppu-iscarn såsom något annat än en rattig-
het, medförde thronens fall; och det var ic-
ke ett uppror , som störtade både dem och
deras herre, det var en stor och miktig re-
volution. (Uthålliga bifellsrop).
Mau ef insigter yttrade då: så länge J vör-
den oppositionen, hafven J icke att befara en
revolution; en stor olycka är omöjlig; den
skulle stadse förebyggas af institutionernas
orubbade gång; oppositionen är den säker-
bets-ventil som hindrar bvarje explosion; med
ögonen fästade på oppositionen, skall folket
undertrycka sina skäl till klagan och göra
sig döft för sina lidanden; det skall hoppas
å framtiden; vakten er blott att visa fol-
ket, det hvarje hopp är dem betaget, Des-
se män hade sätt. Och huru kommer det
sig, att nu det motstånd, hvaruti J tillföre-
ve sett ett beskydd, en dyrbar garanti, i hast
blifvit myleri, uppror och delaktighet isam-
mansvärjningar? (Till venster: rätt bra! rätt
bra !).